CSS: La Liberación
CSS
La Liberación
V2/Cooperative/Cosmos
Betyg: 3
Här kan man verkligen prata om den svåra tredje skivan. Den brasilianska partypatrullen CSS, bandet som var ungefär överallt 2006, följer upp tre år gamla »Donkey« med »La Liberación« och mycket har hänt i musikvärlden under den tiden. Det kan som bekant gå fort utför och efter ett misslyckat andra album är nu målet att både ta tillbaka den publik som dansade sig svettiga till klubbhiten »Let’s Make Love and Listen to Death From Above«, samt hitta nya anhängare till deras intensiva electropoppunk. Taktiken verkar ha varit att klämma in så många musikstilar som möjligt och sedan presentera det hela i ett radioanpassat och mer lättlyssnat paket. Resultatet blir dock att all originalitet, sväng, energi och udd från debutskivan »Cansei de Ser Sexy« reduceras till en schizofren musikalisk sörja.
Inledande »I Love You« får mig att tänka på Aqua och Vengaboys och i andraspåret »Hits Me Like a Rock« gör CSS oss påminda om deras fascination för Paris Hilton, då låten låter som en sämre kopia av hotellarvtagerskans plastreggaehit »Stars Are Blind«. Och så fortsätter skivan med Ladytron-electro, riot grrrl-punk, salsapop och allt däremellan.
Splittrat? You bet!
Sedan var det där med texterna också. Jag förstår att syftet inte är att göra alltför starka poetiska avtryck i musikhistorien, men ofta är det på så låg nivå att jag närmast känner mig förolämpad som lyssnare. Det finns mycket att välja på, men här är ett exempel på några minnesvärda rader från »City Grrl«:
»When I was a little girl I wanted to be a citizen of the world/Being busy with my job and my gay friends, laughing and drinking with my one night stands.«
Att sångerskan Lovefoxxx på denna skiva dessutom väljer att framföra det hela med en mer cool och sval (läs uttråkad och oinspirerad) röst än på tidigare alsters energiska vis gör det hela än mer smärtsamt att lyssna på.
Nåja, helt nattsvart är det inte. På »Echo of Love« lyckas de kombinera ett Stones-doftande gitarriff med ett calypsobeat och samtidigt få till en riktigt fin poplåt. Tillsammans med den punkiga energin på titelspåret utgör den skivans höjdpunkt. Men sammantaget blir det ordentligt bakläxa för CSS, som förhoppningsvis kan göra om och göra rätt lagom till den »enkla« fjärde skivan.
JENS KARLSSON
2011-08-23