Terius Nash: 1977
TERIUS NASH
1977
Radio Killa
Betyg: 6
Att Terius Nash ger ut sitt fjärde album under sitt födelsenamn i stället för The-Dream, som han ju är mer känd som, beror högst sannolikt på en tvist med skivbolaget Def Jam. Det är dock svårt att bortse från det faktum att dessa sånger är så personliga att de känns som Nashs dagboksanteckningar, och att han därför låter samma namn som står i körkortet även pryda skivomslaget till »1977«.
Skivan som släpps gratis på Nashs hemsida, och har fått namnet från hans födelseår, är det klart spretigaste albumet som den lika begåvade som produktive låtskrivaren och producenten har gett ut. Sångarens tre tidigare album har ju, förutom att innehålla de senaste årens mest innovativa och intressanta r’n’b, även genomsyrats av ett koncepttänk med låtar som flyter in i varandra, vilket alltså saknas här.
»1977« är uppenbarligen Nashs stora skilsmässoplatta, baserad på det bittra uppbrottet från sångerskan Christina Millian. Allra bäst är det när han totalt släpper på spärrarna och tillåter sig själv att vara närmast patetisk i spår som »Wish You Were Mine«, »Wedding Crasher« och »Used to Be«. Inledande »Wake Me When It’s Over« är fantastisk och låter som den perfekta felande länken mellan Kanye Wests »808:s & Heartbreak« och »Give Up« med The Postal Service. Skivans kanske allra största stund är dock titellåten där han besjunger sorgen och saknaden efter sin avlidna mor. Ibland blir texterna på gränsen till väl nakna, men räddas hela tiden av Nashs förmåga att klä låtarna i en aldrig ointressant produktion.
Tyvärr fungerar det mycket sämre i mer attitydstyrda låtar som »Rolex« och »Ghetto«, där Nash olyckligt förvandlar sig själv till artist i mängden. »Silly«, en ordinär soullåt helt sjungen av nya förmågan Casha, passar inte heller in i sammanhanget. För att inte tala om nu-metalgitarrerna som helt förstör »This Shit Real Ni**a«, även om Pharrell gör ett inspirerat gästspel på låten.
Helhetsintrycket blir alltså lite splittrat, men att Terius Nashs karriär fortsatt bör följas med största uppmärksamhet råder det ingen tvekan om.
JENS KARLSSON
2011-09-05
