Theophilus London: Timez are Weird These Days
THEOPHILUS LONDON
Timez are Weird These Days
Reprise/Warner
Betyg: 5
Såvida man inte är villkorslöst hiphophuvud gillar man ju att en rappare kan få vara över hela kartan.
Det är väl lite därför, trots att man kan bli så mätt på honom (vilket mest beror på att han tagit emo väl bokstavligt), som man attraheras av Kanye West. Och inte riktigt kan ignorera någon som Cee-Lo. Båda har vidgat definitionen av hiphop – och pop, genom att föra hiphop och pop närmare varandra än vad som någonsin tidigare varit fallet.
Om Polarpriset är så i framkant kulturkorsande som det tycks tro att det är borde givetvis Kanye West – om nu inte Prince vill komma – få det nästa år.
När man lyssnar på den Trinidad-födde och Brooklyn-uppvuxne tjejsvärmare som heter Theophilus London gör sig namnen Kanye West, Cee-Lo och Prince oupphörligen påminda. Med deras ljudideal, attityd och undantagsvis våghalsighet tar tjugofyraåringens electrofunkiga hiphop ut svängarna, eller om man kanske hellre ska säga att den vägrar rätta sig efter normen. Den vill mer än det vi är vana vid att höra. Framför allt vill den idka intimt umgänge med pop. Understrykt av att albumdebutanten på nästan hälften av »Timez are Weird These Days« samarbetar med Jocke Åhlund. (Det faktum att Theophilus tydligen är beundrare av lo-fi-oraklet R. Stevie Moore hade gärna också fått framgå.)
Men även om själva föresatsen förtjänar applåder och ett par–tre låtar är medryckande som ett helt tivoli uppstår aldrig den elektriska spänning som förvandlar egensinnighet till genialitet eller underhållning till varaktig livsnödvändighet. I den strida ström som vi nu konsumerar musik är det ett måste att nå ända dit om lyssnaren ska stanna kvar; lyssnaren har inte längre tid över åt allt det andra. Theophilus London tillhör än så länge »allt det andra«.
Skivan känns alltför sällan som något mer än en konsumtionsvara i mängden. Stundom humörhöjande men likt så många andra fullängdsutgåvor these days allra roligast innan den de facto har släppts. Inget fel i det, musiken formas efter tiderna – men det som känns uppfriskande som bloggpost eller del av en Spotify-lista är inte nödvändigtvis lika med ett oförglömligt album.
PIERRE HELLQVIST
2011-10-03
