Björk: Biophilia

BJÖRK

Biophilia

One Little Indian/Polydor/Universal

Betyg: 8

Sedan det instiftades av Stikkan Andersson för tjugo år sedan har Polarpriset med få undantag tilldelats artister och kompositörer med sina bästa verk bakom sig. Detta trots att priset enligt juryns bedömningskriterier ska ges inte bara för »betydande insatser inom musiken och/eller musiklivet«, utan också för »insatser som bedöms kunna bli (min kursivering) av stor betydelse för musiken eller musiklivet«.

Tittar man på listan över pristagare från 1992 och framåt slås man av hur lite polarprisjuryn i praktiken intresserat sig för konstnärskap som haft framtiden för sig. När Paul McCartney, Elton John och Bruce Springsteen tilldelades priset under nittiotalet hade i själva verket närapå två decennier passerat sedan de senast spelade in ett banbrytande album.

Men 2010 överraskade polarprisjuryn när de delade ut priset till den isländska sångerskan och multikonstnären Björk Guðmundsdóttir. Under nittiotalet skakade Björk om dåtidens musiketablissemang med fyra förbluffande moderna soloalbum. Då hade hon redan ett decennium bakom sig i band som Kukl och Sugarcubes. Ändå är det först nu, tjugo år efter att hon debuterade som soloartist och enligt all logik borde ha sina bästa och mest inflytelserika album bakom sig, som Björk på allvar börjar framstå som en av den moderna musikhistoriens portalfigurer. »Biophilia« är hennes åttonde studioalbum och liknar inte någon musik som spelats in under det senaste decenniet. För att hitta en motsvarighet till skivan måste man i stället återvända till »Homogenic«, Björks fortfarande oöverträffade mästerverk från 1997.

Att lyssna på sånger som »Crystalline«, »Cosmonogy« och »Virus« är att se en av vår tids främsta och mest mångfacetterade artister och konstnärer återuppfinna sig själv i realtid.

NIKLAS ELMÉR

2011-10-10