Lazee: Supposed to Happen
LAZEE
Supposed to Happen
Timeless/Universal
Betyg: 6
Är det här den nya svenska hiphopen? På omslaget till Lazees debutalbum »Setting Standards« från 2008 poserar den då tjugotreårige malmöbon i utpräglad streetware; färgrann hoodie, stora halsband med bling, sneakers och en svart basebollkeps. På uppföljaren »Supposed to Happen« syns Lazee i stället på ett färgfiltrerat foto iklädd svarta solglasögon, vit skjorta och svart kavaj.
Förvandlingen är minst sagt explicit. Lazee går från street thug till att utstråla en mer vuxen framtoning. Vilket är i linje med skivans innehåll som följer ett uppenbart utstakat uttryck av high concept-hiphop, en mer sofistikerad estetik. Referenserna är tydligt hämtade från amerikansk storbolagshiphop i stil med Jay-Z, T.I. och Kanye West (trista men i sammanhanget oundvikliga referenser). Och kanske syns här även en begynnande gränsdragning inom svensk hiphop. En uppdelning mellan distingerad förortsrap, representerad av akter som Ken Ring och Ison & Fille, och större, mer polerade storbolagsbeats med Adam Tensta och nu Lazee. Antagligen en fullt naturlig utveckling i och med genrens, och den nationella scenens, fortsatta utbredning. Det är heller inte något negativt utan vittnar om hur ett bredare och mer mångfacetterat skapande håller på att växa fram.
Problemet i fallet Lazee är i första hand alltså inte hans val att utvecklas i riktning mot allt större produktioner. Det är snarare att han inte riktigt bottnar i sina referenser. Hans beats känns lånade, hans texter ofta utan samma klarsynta relevans som förebilderna. Här finns liksom inga häpnadsväckande samplingar eller snyggt avvägda melodislingor (med »Things Called Love« som snyggt undantag för att bekräfta regeln), inga direkt utmanande texter eller historier från ett gripande förflutet. Tematiken är i stället simpel och fylld av basala motiv om förlorad kärlek och viljan att vara en bättre människa. Låtmaterialet spretar emellanåt och skiftar mellan toner av slick r’n’b, missriktad rapcore (framför allt i skivans sämsta spår, »Stronger«) och storvulen hiphop. Spår som »Gotta Go« och »Crossing the Line« lovar mycket, medan »Victory«, »Got It Like That« och »Give Me a Call« emellanåt har en oklädsamt ostig framtoning.
»Supposed to Happen« är huvudsakligen ett genomarbetat, finslipat och ambitiöst album som i flera avseenden vill utmana ett etablissemang. Lazees musik testar gränserna för vad svensk rap kan vara och det är något som både bör applåderas och välkomnas.
Ett av spåren inleds med att Timbuktu inför publik kungör att »jag vet att ni har hört om honom, om ni inte har det så kommer ni höra mycket mer om honom snart«. Så: Är Lazee den nya svensk hiphopen? Möjligen, men den nya svenska hiphopen borde i så fall inspireras mer av vad den gamla har varit så bra på.
TOBIAS NORSTRÖM
2011-10-11
