Mattias Hellberg: High in the Lowlands




MATTIAS HELLBERG

High in the Lowlands

Kning/Playground

Betyg: 5

 

»Varför inte sång på svenska?«, tänker jag flera gånger under lyssningen av Mattias Hellbergs nya skiva. På »High in the Lowlands«, som spelades in i ett hus i Glimminge, har producenten och musikern Mattias Areskog (Brothers Of End, Anna Järvinen) varit högst delaktig i låtar och produktion. För trots att det är lätt att placera in Mattias Hellberg i ett rockfack är han en nyfiken musiker som testat på allt möjligt sedan tiden i värmländska Nymphet Noodlers. Han har spelat reggae, tolkat ballader med Martin Hederos, vikarierat i Hellacopters och är sedan några år medlem i Nationalteatern.

Så, återigen, varför inte sjunga på svenska här? Testa någonting nytt. Känslan på detta album ligger nära Hederos/Hellberg-skivorna, förutom att det är egenkomponerat material. De två första låtarna andas Neil Young och musiken stannar sedan kvar i en tassande, lunkande nordamerikansk singer-songwritertradition. Piano, orgel och mellotron snyggar till soundet emellanåt. Den vinglande valsen »Like a Sun« sticker ut, det låter som att Matti Bye – som gjorde en skiva på Kning Disk tidigare i år – kikat in i studion. »Strange Winds« är en ballad med tramporgel, munspel och fågelsång på slutet. Men det saknas bett, en nerv, en trasig elgitarr. Jag hade hellre hört råare demoversioner, Ossler-hugg – för att nämna en annan av Mattias Hellbergs samarbetspartners.

Den något spretigare solodebuten från 2004 är roligare att lyssna på. Det händer mer saker, starkare låtar dessutom. Och när jag lyssnar på det spontana psykedeliaboogiekaoset på »Out of the Frying Pan, Into the Woods« – skivan Hellberg gjorde med bandet White Moose för tre år sedan, där han återvänder till rockrötterna, det var ungefär så jag minns Nymphet Noodlers och det kortlivade bandet Hot Love – får jag känslan att han trivs allra bäst i en stökigare miljö, även om Hederos/Hellberg-skivorna var inspirerade, fina coveralbum.

Jag återvänder till »High in the Lowlands«. Skivan kanske har vuxit nu efter sidospåren, tillbakablickarna? Nej. Det är för polerat. För tryggt. Tråkigt att säga, men Mattias Hellberg och Kning Disk är ingen lyckad kombination.

PM JÖNSSON

2011-11-01