Dwight Yoakam: 3 Pears




DWIGHT YOAKAM
3 Pears
Warner
Betyg: 6

För att vara en benhård traditionalist är Dwight Yoakam ovanligt orädd för att tänka i nya banor. Det behöver vi egentligen inte älta här, det är ett sedan länge fastslaget faktum. Men man påminns om detta när countryveteranen på nya skivan har spelat in två låtar tillsammans med självaste Beck.

Man önskar att det hade varit fler.

»A Heart Like Mine« och framför allt ursnygga »Missing Heart« hör nämligen till de mest inspirerande stunderna på Yoakams ungefär artonde, och oortodoxt betitlade/formgivna, album »3 Pears«. Framför allt låter dessa båda bitar bättre än mycket av det övriga materialet. Annorlunda uttryckt; de slipper det stela, modern country-mekaniska trumsound som lite för stora delar av skivan tyngs ner av. Synd på så rara ärtor, för melodierna är det verkligen inget fel på.

I somras gjorde genrens coolaste hatt en magnifik spelning på Cirkus i Stockholm. Det som man mer än något annat fick svart på vitt under den drygt två timmar långa hitparaden hade varken med tajta byxor eller alltmer tydliga tecken på åldrande att göra. Nej, främst stod man och tänkte på vilken melodimästare, melodikramare och melodiförvaltare han är. Men i likhet med förebilder som Buck Owens, Merle Haggard och Roger Miller tilldelas Dwight Yoakam ofta andra egenskaper eller sätts i en annan kontext eftersom han är en countrysångare snarare än en popsångare. Han får för det mesta representera något annat, något som inte sällan har med Amerika och västernromantik att göra.

Även om »3 Pears« inte kan mäta sig med Yoakam-mästerverk i stil med »Guitars, Cadillacs, Etc., Etc.«, »If There Was a Way« och »This Time« visar låtskrivaren i honom inga tecken på ringrostighet. Däremot kan man undra över annat. Förutom sviktande omdöme ifråga om inramningen trampar femtiofemåringen snett med skivans covers. Anita Carter via Johnny Cash-örhänget »Ring of Fire« har Yoakam spelat in förr, dessutom bättre. Plus att låten ifråga vid det här laget är uttjatad så det stänker om det. I versionen av Joe Maphis honkytonksalut »Dim Lights, Thick Smoke (and Loud, Loud Music)« lyckas han tjockrocka bort låtens inneboende sorg. Inkluderandet av Bee Gees-balladen »To Love Somebody« ska väl tolkas som en hyllning till den i våras avlidne Robin Gibb, men trots frihetligt sinnat arrangemang säger inspelningen ingenting som vi inte redan visste.

Kanske hade Beck som medproducent på hela skivan inte förändrat ett smack, men det är lätt att tro motsatsen och man hade gärna sett honom få försöka.
PIERRE HELLQVIST
2012-09-19