The Kinks på annat sätt

Hur var det nu Paul Williams inledde en recension i Crawdaddy?

»If you are not a Kinks fan, you are either a) uninformed, or b) not a Kinks fan.«

Det är ju helt sant.

Samtidigt kan du vara ett Kinks-fan utan att riktigt vara medveten om det.

Det saknas nämligen inte allehanda närmanden på Kinks/Ray Davies/Dave Davies-katalogen. Faktum är att det formligen kryllar av dem. På alla möjliga språk (inte minst det finska, visar det sig). En spellista med samtliga skulle bli både långrandig och överbelamrad med mer eller mindre meningslösa »You Really Got Me«-versioner.

Men en spellista med hundrafemtio tolkningar är hyfsat behändig, väldigt kul och inte minst viktig. Ty viktigt är det ju att slå fast att om nu inte Stefan Borsch, Sia, Raincoats, Sly Stone, Dwight Yoakam och Esso Trinidad Steel Band har så himla mycket gemensamt i övrigt delar de i alla fall ett visst intresse för The Kinks. Och den som har om så bara en gnutta intresse för The Kinks är som bekant en gång för alla med i matchen.

För som Paul Williams avslutade den där Kinks-recensionen 1967:

»But if, like many, you’ve overlooked them, you’re missing one of the finest groups we have.«