Martin Hederos: Piano Solos

»Slow music«, långsam musik.
Så kallar artisten Sofia Karlsson musiken på en trio skivor som ges ut på hennes egna skivbolag Sally Wiola under namnet Sally Wiola Sessions. Först ut är Karlssons samarbetspartner Martin Hederos, ensam vid pianotangenterna. »Piano Solos« är pianistens första utgåva i eget namn efter flera uppskattade projekt med bland andra Sofia Karlsson, Nina Ramsby, Mattias Hellberg och Nina Persson. Främst är han väl känd från tiden i The Soundtrack of Our Lives.
»Piano Solos« är en solodebut som ger mersmak. En dryg halvtimme vid pianot som ibland faller ner i ett behagligt djup, ibland far vidare utan större anmärkningar. Som många andra musiker före honom som ingått i en gruppgemenskap verkar Hederos ha vissa problem att omfamna en ny roll som solofigur. När musiken på »Piano Solos« premiärspelades i Uppsala för några veckor sedan hade pianisten med sig illustratören Jesper Waldersten som temporär bandmedlem på scen. Det går att se som ett kul nytänk med en konstnär/piano-duo. Det går även att se som att Hederos själv inte riktigt är bekväm att låta pianospelet hamna helt i ensamt fokus. Än, är bäst att tillägga.
För även om flera av de tio spåren här låter som skissartade demos, som utkast till något större, finns det även något stort under ytan som flera gånger bubblar upp.
Bäst blir det när Hederos lämnar det förväntade, vilket i hans fall handlar om beskrivningar där orden »visa« och »vemod« ingår.
Som när han i inledande »Hur ska det gå?« låter som Keith Jarrett under uppvärmning. Eller hur brytpunkten i »Allt bra?« för tankarna till filmmusik, men då tänker jag inte på det där slentrianmässiga sättet att beskriva filmmusik som en melodiös anonym fond. Jag tänker på Michael Nyman, och det kan aldrig vara dåligt.
I Sofia Karlssons studio ligger mikrofonerna nära tangenterna. Hederos fottramp och små rörelser på pianostolen registreras. Ett smart sätt att komma intill, att försöka ta sig bakom musiken. Hederos har sagt att musiken skrevs under några tuffa veckor, att resultatet lite fungerar som en ljuddagbok. »Lite friktion« heter ett av spåren på en skiva som lovar mer framöver. Lägg till än mer friktion nästa gång och Hederos är något stort på spåret.