Jireel: 18

»Lilla grabben han har vuxit till en pro«

– »Who«

De flesta stockholmsungdomar som firar sin artonårsdag drömmer om den ljusnande framtid. Långt bortom en horisont av nationella prov, falskleg på klubben och tafatta kärleksförhållanden hägrar något enkelt vikariejobb för att på sikt någon gång kunna betala en andrahandslägenhet till ockerhyra.

I går torsdag fyllde Jireel Lavia Pereira arton år. Hemma i föräldrahemmet i Rågsved står det redan en Grammis för årets nykomling, en P3 Guld för årets artist och ett helt gäng platina- och guld-skivor. Och kollar han telefonen kan Jireel räkna in över trettio miljoner streams på Spotify och drygt sextiotusen följare på Instagram.

Han har redan kallats Sveriges svar på Drake, svensk hiphops framtid och han rappar om att han inte behöver Tinder för att tjejerna skickar honom så mycket bilder på Snapchat att telefonen blir full. Han kämpar förvisso på med ekonomiprogrammet i Kärrtorps gymnasium parallellt men hans ljusnande framtid är för länge sedan redan i allra högsta grad en verklighet. Att han släpper sitt debutalbum »18« (förra årets »Jettad« får nog mer räknas som en längre EP) på just sin artonårsdag är både kaxigt och symboliskt.

»Visste redan det sen jag var liten

att jag skulle bli en star

Jeff han köpte sig en car

Alla vet nu who we are«

– »NTD«

Jireel slog igenom redan som femtonåring och är för länge sedan en färdig artist, redo att ta nästa steg och bli folkkär på allvar. Håller albumet för hajpen då? Ja, tveklöst. De tolv låtarna utstrålar en självklar självsäkerhet. Jeff Romans produktion är lekfull, poppig och blandar in influenser från både trap och afropop.

Texterna handlar om resan genom livet, från en fattig uppväxt till framgångarna och avundsjukan från folk som kommer med den, till kärlek och karriär. Han håller sig borta från att ta upp politik, men känns ändå på ett helt naturligt sätt politisk bara genom att befinna sig exakt mitt i samtiden för en artonåring i Sverige 2018.

Jireel kommer bli »Man of the year« även i år.