Sea Lion: Moonlight Here

Linn Österberg har en flicklik röst som ogärna tar plats, gör intrång eller på annat vis stör men ändå utgör låtarnas självklara centrum. Hennes hyssjade sång avslöjar inte särskilt mycket men likafullt eller kanske just därför gör den lyssnaren nyfiken på mer. Linn är bra på att använda och dra nytta av den balansen, den spänningen.

Musiken är så sparsam, lågmäld och saktfärdig att vartenda inblandat instrument ges en betydelse. Likt naturens existenser tycks ingenting vara där av en slump. De toner och ord som förekommer fyller en funktion. När en stämningsskapande elgitarr (spelad av Henning Sernhede) sveper in i »Don’t Blame the Moon« trillar du närapå av stolen. Samma sak sker i utsökta singeln »Suburban Skies«, där gitarren trakteras av Bengan Blomgren. Eller munspelet i närapå obehagligt vackra »Pray the Trees«. De minsta rörelser och förändringar får stor effekt. Som ju är fallet på vår jord.

På »Moonlight Here«, som väl är det andra officiella Sea Lion-albumet efter diverse hemmautgåvor, ramas hennes ömtåliga gitarrplocksånger in av drömska och mer klangfullt expressiva instrumentalpassager. Det är nog ingen självklar sak, och inte nödvändigtvis rätt väg att gå, men likafullt hade det varit intressant att höra Linn förena den här filmiska sidan av repertoaren med singer-songwriterditon. Nu är dessa båda fraktioner uppdelade i olika spår och det funkar fint så, men ibland får du som lyssnare känslan att två artister försöker samsas på en och samma skiva.