Jonathan Eklund & tjugohundratalets bästa låtar






Sonic-skribenter summerar de två senaste låtdecennierna, del 2.

Det här är inte de tjugo bästa låtarna från de senaste tjugo åren. Det är bara de tjugo bästa låtarna från de senaste tjugo åren som jag kan bestämma mig för är tillräckligt fantastiska för att just nu kunna anses som de tjugo bästa. Tio svenska, tio icke-svenska. Till det får ni tio bubblare av vardera dessutom. Ja, jag är medveten att mycket är släppt på tiotalet. Lev med det.

 

1. Studio: Origin (2006)

Hur skriver man tjugohundratalets bästa låt? Ingen aning. Men när man lyckas få en gitarr att sjunga den första refrängen, helt utan att några ord yttras så är man åtminstone en bra bit på vägen. Studio var starten på något nytt – såväl för mig som lyssnare som för musiksverige som helhet.

2. Dean Blunt & Inga Copeland: The Narcissist (2012)

För mig är Dean Blunt en av tjugohundratalets allra största musiker. Från Hype Williams, via en rad solosläpp, hela vägen till Babyfather. Han är aldrig enkel, alltid okonventionell, men har samtidigt ett supersinne för att skriva perfekta låtar. Men ja, tillsammans med Inga Copeland var han kanske som allra bäst.

3. Kendal Johansson: Blue Moon (2010)

En lista över tjugohundratalets bästa låtar borde väl såklart inte innehålla några covers. Men gör man covers som Kendal, då finns inget val. Stockholmarens take på den gamla Big Star-låten Blue Moon är så otroligt vacker att det skär i en. Kanske den bästa covern någonsin.

4. John Maus: The Law (2003) [utgiven 2012]

»The Law« var något överblivet, något John Maus spelade in redan 2003 men aldrig färdigställde. Först när han fick för sig att släppa en del av det där restmaterialet fick den sig en release. Den är fortfarande bara en minut och tjugotvå sekunder kort. Underbart.

5. Tr/st: Bulbform (2012)

Mörk elektronisk popmusik, där finns en stor del av mitt musikhjärta. Ingen har varit så övertygande som Robert Alfons när det kommer till att bemästra den konstformen de senaste tio åren. Bulbform är hans – och på den tiden även Maya Postepskis – bångstyriga mästerverk.

6. Jens Lekman: A Higher Power (2004)

En rimlig gissning på vilket album jag lyssnat på mest under tjugohundratalet är Jens Lekmans »When I Said I Wanted to be Your Dog‹. Jag levde med det på högstadiet, kunde alla texter. Avslutande »A Higher Power« är en av de finaste poplåtar jag vet.

7. Lana Del Rey: Video Games (2011)

Första gången jag hörde »Video Games« var på E18 mellan Stockholm och Västerås. Det ösregnade och jag var tvungen att stanna till längs vägrenen. Var det regnet eller Lanas fel? 

8. Grimes: Oblivion (2012)

Claire Boucher är på många sätt tiotalet artistifierad. Hon visar att man kan göra vad fan man vill – och ändå bli svinstor. 

9. The Embassy: Lurking with a Distance (2005)

Sverige bästa poporkester är som bäst när de smyger runt på avstånd. 

10. The Knife: N.Y. Hotel (2001)

Alla svenskar med någon som helst popvurm måste älska The Knife. Det är klart att deras stora hits är fantastiska, men frågan är om de inte blir som allra bäst i de där spåren som lätt glöms bort. Som den här pärlan.

– – – – –

11. M.I.A.: Paper Planes (2007)

Går det att tröttna på de där pistolerna? Troligtvis inte. En låt som trots sin hitighet inte kan bli direkt uttjatad. Håller lika fint i dag som när den kom för en halv evighet sen.

12. Burial: Hiders (2013)

Det finns säkert de som skulle hävda att Burials bästa verk kommer från nollnolltalet, men inget av de han gjorde då har påverkat mig så mycket som» Hiders« från »Rival Dealer« som kom 2013. Pur magi, rakt igenom alla samplingar och känslopåslag.

13. Alice Boman: Waiting (2013)

Hur fan kan man skriva en sån här låt? Så naket, så ömtåligt och skört. Hela tjugohundratalets bästa gråtlåt.

14. Yung Lean: Agony (2017)

Sveriges största hiphopstjärna under tjugohundratalet har om och om igen visat att han inte är något dagslända. Hur gärna än folk velat klassa honom som det. Som allra starkast har han varit när hans sadness riktigt känts. Som på höjdpunkten »Agony«.

15. Anika: I Go to Sleep (2010)

Om man bara hade varit ett uns så cool som Anika är… Hela hon är ett under av sval coolness. 

16. Tami T: I Never Loved This Hard This Fast Before (2013)

Jag har aldrig älskat en artist så hårt så fort förut. Men Tami är annorlunda. Ett enkelt liveframträdande sittandes på knä i hennes rum fick mig att falla pladask. 

17. Molly Nilsson: Whiskey Sour (2008)

För många är nog Molly Nilsson mest känd som den som skrev »Hey Moon« – som John Maus sedan karaoke-sjöng över. Men »Whiskey Sour« från samma album är den där släpiga, rökiga biten som egentligen är så mycket starkare än hiten.

18. Jaaska: Chinna Chinna (2014)

Väldigt få har hittat »Chinna Chinna«. Väldigt många fler borde höra den. Brooklyn-producenten Micah Spera – aka Jaaska – lyckas här bryta gränser och skapa helhet på samma gång.

19. Fever Ray: When I Grow Up (2009)

Är det något Karin Dreijer kan så är det att förändra sig. När hon blev Fever Ray var det väsensskilt från vad hon gjort innan med brorsan. Det enda som var sig likt var den höga kvaliteten och allra bäst blev det på den här suggestiva pärlan.

20. Charli XCX: Lucky (2017)

Hennes claim to fame här i Sverige är så klart Icona Pop-sjungna »I Love It«, men Charli XCX är en så mycket större artist och låtskrivare än så. Som i den här autotuneperfektionen till popsång. Guld!

 

Bubblare: Skriet: Fåglarna/Team Rockit: Aura/Franke: Jag älskar dig/Kite: Say It Ain’t So/JJ: Ecstasy/Pascal: Cadillac/Natten: Vuela Vuela/Håkan Hellström: Atombomb/The Tough Alliance: Holiday/Les Big Byrd: Two Man Gang/Sophie: Lemonade/Hannah Diamond: Fade Away/Le1f: Wut/Mykki Blanco: Wavvy/Kendrick Lamar: Humble/Björk: Stonemilker/Darkside: Paper Trails/Zebra Katz: Ima Read/Antony and the Johnsons: Cripple and the Starfish/Morrissey: English Blood, Irish Heart




Relaterat

2020 års bästa album