Way Out West dag 3-rapport

LÖRDAGENS BÄSTA KONSERTER

The Joy

Ladysmith Black Mambazo-tronföljarna ifråga om sydafrikansk vokalakrobatik zulu-style – isicathamiya – närmast chockar åhörarna med en a cappella-magi som får allt det omgivande bruset och stöket att stanna upp. Inte minst förfogar Sphelele »Guduza« Hlophe över en så len, vacker, följsam och godhjärtad stämma att hela vår värld borde marineras i den. Den unga kvintettens sånger rör sig mellan glädje, melankoli och sorg, kärlek och umbäranden med sådan värme, värdighet och stolthet att du efteråt ogärna vill bege dig ut i den bryska verkligheten igen. Delikat township-doowop för den eviga drömmen om en bättre värld.

Hurula

I sitt rätta element inför en stor och mestadels ung publik som kan alla texter till dessa serenader för de söndriga utantill växer Hurula från förvaltare till såväl ostoppbar som outbytbar urkraft. Gitarrerna sprakar och rytmsektionen bultar i låtar som »Betongbarn« och »Stockholm brinner« fram en medryckande sorts desperation jag knappt trodde vårt land kunde uppbringa längre. Det är rock som aldrig har ett röken av ett säkerhetsbälte. Det är rock som har förlorat så mycket att den kan vinna val. 

ÖVRIGT

När Avantgardet efter många om och men slutligen får göra en officiell spelning på Way Out West drar de en så massiv publik till Höjden att jag drabbas av klaustrofobi och känner mig nödgad att lämna efter två låtar. Men det kan rimligen inte dröja tio år innan Sveriges finaste folkrörelse får spela i åtminstone Linné-tältet? 

Hade annars höga förväntningar på Greentea Peng, men hennes jazzigt sofistikerade multikultur-R&B smälter tyvärr bort i solskenet på Azalea-scenen.

Sedan: I en tid då politiker varken säger bu eller bä ens när ett folkmord pågår rakt framför våra ögon är det betydelsefullt, för att inte säga livsviktigt, att musiker tar till orda. De beslutsfattare som önskar stoppa artister som Kneecap signalerar inte bara rädsla utan avslöjar framför allt sin egen oduglighet. På årets Way Out West höjer befriande många attraktioner (förutom Kneecap även Timbuktu, Little Simz, Greentea Peng, Refused, MJ Lendermans John Goodman-kopia till basist med flera) sina röster – mot situationen i Gaza men också gentemot det moraliskt entledigade Spotify, som festivalen ifråga för övrigt samarbetar med.