Med »Blackstar« satte David Bowie känslosamt och definitivt punkt. För Peter LeMarc blev albumet gnistan som både pekade ut riktningen och fick honom att plocka upp pennan igen. Joacim Forsén vill veta mer. (Ur Sonic #88, september 2016.)
Med »Blackstar« satte David Bowie känslosamt och definitivt punkt. För Peter LeMarc blev albumet gnistan som både pekade ut riktningen och fick honom att plocka upp pennan igen. Joacim Forsén vill veta mer. (Ur Sonic #88, september 2016.)
Anders Dahlbom lyssnar på en skiva vars ljudbild befinner sig i skarven mellan Charles Aznavour och Joe Henry.
Dungen: Achmed flyger Anderson Paak: Come Down Peter LeMarc: Något närmare än nära Mary J. Blige: Thick of It Blood Orange: I Know The Orwells: They Put a Body in the Bayou Simian Ghost: Fun El Perro Del Mar: KoKoro […]
Det är inte lätt att gilla Peter LeMarc. Fråga Markus Larsson. Han blev stort fan redan som tonåring i Kiruna. Där, bland Metallica-dyrkande hockeykillar i Peak Performance-jackor, var ingenting mer punk än att lyssna på »(Jag ska) Gå hel ur det här«. (Ur Sonic #3, juni 2001.)