Country 1969, en spellista

Trenderna som började märkas över hela fältet 1968 kom 1969 att förstärkas ytterligare.

Rock-, pop-, folk- och soulartister som ville spela in countrylåtar eller anamma olika countryattribut i sin musik blev allt fler, detta oavsett om vi snackar Creedence, Stones, The Byrds, Joan Baez, Bob Dylan, Jackie DeShannon eller Solomon Burke.

Detta parallellt med att olika countrytungviktare tog allt tydligare intryck utifrån.

Sammantaget innebar det här att olika musikaliska uttryck alltmer smälte samman och korsbefruktade varandra. Vad som var country, soul eller rock blev allt knepigare att specificera (»From Elvis in Memphis«-albumet från detta år torde vara ett av de mest talande exemplen), och var/är ju i förlängningen dessutom tämligen ointressant. Bra musik är bra musik och de här åren, sent sextiotal och tidigt sjuttiotal var det inte vidare svårt, någonstans, att hitta just bra musik.

Countryfältet utgjorde ingalunda något undantag. Johnny Cash nådde den här perioden, med sina fängelseinspelade liveplattor, långt utanför countrypubliken. Det kan dessutom vara värt att påminna om att Merle Haggard före »Okie from Muskogee«-hitens (mestadels lekfullt) reaktionära sentiment sågs som något av en countrysfärens egen efterlängtade Woody Guthrie. Gamle rock’n’rollsyndaren Jerry Lee Lewis levererade jukeboxhit efter jukeboxhit till honkytonksyltorna utan att helt överge energin från just rockmusiken. Oortodoxa karaktärer som Willie Nelson och Waylon Jennings hade ännu inte helt färdigformulerat sin kompromisslösa vision men var på god väg. Med eller utan Porter Wagoner vid sin sida klev Dolly Parton fram som genrens kanske mest kompletta artist vid sidan av Merle Haggard. Ja, countryåret var händelserikt, mångfacetterat och ett genuint nöje att ringa in med en hyggligt omfångsrik spellista.