22:22: Where to Go?






22:22
Where to Go?
Some Guys
Betyg: 4

Tre till synes fullt friska män slår sig ner vid ett runt bord och drar upp riktlinjerna för ett debutalbum.
   I deras fall handlar det om att förena det tidiga nittiotalets mest tillrättalagda brittiska popmelodier – egentligen vilken som helst från New Orders »Republic« – med modern svensk brukselektronik.
   Trots att flera av dem sedan länge passerat de trettio har ingen i deras närhet förklarat för dem att just deras riktlinjer är själva grunden som nästintill all svensk popmusik vilar på sedan snart tio år tillbaka och att det därför framstår som en sällsynt dålig idé att dra upp exakt samma riktlinjer en gång till.
   Samtidigt är det svårt att inte bli en smula förtjust i teoretiskt lagda vuxna män som över huvud taget drar upp riktlinjer. De blir ju bara färre med åren. Särskilt den knastertorra sort som döper ett album till »Where to Go?« och fyller det med tio melodier, med tio nästintill identiska titlar, om ett grönare gräs i tio valfria städer och platser.
   Det är tio vagt pojkrumsromantiska berättelser med bara knappt skönjbara melodier där ömsom småsöta, ömsom genanta vardagsbetraktelser kläs i elektronisk folkdräkt och sjungs på väldigt svensk engelska.

Men först när tåget rullar in i Paris slår musiken ut i en melodi sällskaplig nog att följa med in i värmen på Café des Musées för ugnsvarm apple crumble och soda.

NIKLAS ELMÉR
2007-11-29