Peter LeMarc: LeMarcLive!

PETER LEMARC
LeMarcLive!
RCA/Sony BMG
Betyg: 3

Vi måste börja den här recensionen på en metanivå. Vi måste börja med att diskutera frågan om liveskivans vara eller icke vara. Handuppräckning! Är det någon som förstår den? Är det någon som samlar och tycker att den är oundgänglig? Vari består dess egenart?
   Jag vill gärna veta. Jag har nämligen aldrig begripit. Antingen vill man väl höra artisten och vad han eller hon kan uträtta i en studio med sitt låtmaterial eller så vill man se artisten på riktigt, live, kött och blod, ni vet. Liveskivans mischmasch av komprometterande eftergifter är bara rätt och slätt outhärdligt.
   Marleys »Babylon By Bus«, Coltranes Village Vanguard-inspelningar 1961 samt någonting från Springsteens vinterturné 1980 (exempelvis bootlegen från Nassau Coliseum den 29 december). Se där! Dessa tre plattor är allt man behöver av liveinspelningar. Resten bara förstör ditt hems ömtåliga feng shui.
   Vem ska handla den här dubbel-CD:n, då? De allra trognaste fansen, förstås. Vi andra göre oss icke besvär. Men jag undrar ändå: här kommer tjugo av »LeMarcs allra mest älskade sånger« i lååånga liveversioner, komplett med ackompanjerande rungande handklapp av en skogstokig publik. Ljudet är obetvingligt. Musikerna kompetenta. Men om jag vill höra de här låtarna så finns det väl uppemot tjugo originalplattor att plöja bland?
   Dessutom är det obegripligt att när Peter LeMarc samlar ihop sina tjugo favoritlåtar för att spela live så tar han inte med det sammansatta mästerverket »(Jag ska) Gå hel ur det här«. Obegripligt.
   Peter LeMarc är en av Sveriges mest uttalat ojämna lyriker. Ingen kan som han pendla mellan mellanstadieelevens oförfalskade pekoral (»Det är så gott/att må gott igen«) och den vuxna mannens avgrundsdjupa livskris (»Jag föddes för att lyckas/Lille Prins Blåögd«). Det blir väldigt tydligt på den här liveskivan, där publiken sväljer såväl de eviga sanningarna som grötrimmen med hull och hår.
  Extramaterialet utöver de tjugo sångerna är slätstruket: CD-häftet är så tomt på information att det nästan är parodiskt och när man stoppar in skivan i datorn för att mata in låtarna i Ipoden kommer inte ens låttitlarna upp. Är det så här branschen har tänkt sig att stoppa nedladdningen så kan vi lika gärna släcka ljusen hos skivbolagen i kväll.
TONY ERNST
2008-04-29