El Perro del Mar: Love is Not Pop
EL PERRO DEL MAR
Love is Not Pop
Licking Fingers/Playground
Betyg: 8
För nio år sedan sågade jag duon Sadovajas debutalbum. Det kändes tråkigt, för jag kände till dem personligen och anade att de egentligen hade något båda två, »Sarah Zodiak« och Philip Granqvist. Men deras ambitiösa electronicapop ville sig bara inte.
Extra förlösande och roligt var det då att höra Sarah Assbrings lika fantastiska som egensinniga sololåtar som började komma några år senare (med Granqvist i en mer understödjande roll).
Nu är hon som nu för tiden kallar sig El Perro del Mar framme vid sin tredje soloskiva. Minialbumet »Love is Not Pop«, tillkommet i tajt samarbete med Rasmus Hägg från Studio, inleds med att hon gör slut med sin pojkvän. På vackrast tänkbara sätt. »Gotta Get Smart«, en mjukt och fluffig tvåackordsvisa, inleds med orden »I’ve got something to tell you« och… tja, om någon tänker dumpa mig någon mer gång i livet så, snälla, gör det så här! Allt – säger allt – skulle bli förlåtet.
»Change of Heart« går inte att nämna utan att komma in på Neil Young, med grundstruktur som lånad av klassiker à la »Heart of Gold«. På tal om åldrade storheter finns här en Lou Reed-cover, den inte alltför kända »Heavenly Arms« (från »The Blue Mask«) i lika enkel och nedtonad utformning som det mesta här på skivan. Sarah säger själv i pressreleasen att Reeds ande svävar över hela skivan, att musiken återspeglar hans »dröm om sann kärlek i en smutsig värld«.
Soundmässigt innebär plattan en riktning mot det på samma gång mer okomplicerade och mer svävande, det första tack vare att Rasmus Hägg insisterade på att lyfta fram vanliga gitarrer och trummor, det andra som en följd av att Assbring tillåtit sig själv att blicka bakåt mot tidiga inspiratörer som Cocteau Twins drömska pop.
Och det blev en fin liten skiva. Sju sånger utspelade i ett nytt och högst behagligt landskap någonstans halvvägs mellan Studios avskalade balearica och El Perro Del Mars skeva girlgroup-soulpop.
PATRIK LINDGREN
2009-03-31
