Weezer: Raditude

WEEZER

Raditude

Geffen/Universal

Betyg: 2

»Ever get the feeling you’ve been cheated?«

JOHNNY ROTTEN

Tänk om det är jag som har missuppfattat allt med Rivers Cuomo? Tänk om det kanske var den här resan som han hela tiden ville ta, från världens bästa indiepop till debil radioskvaldynga?

Det är inte lätt, verkligen inte lätt att vara Weezer-fan i dessa dagar. Allt sedan det började skita sig låtmässigt (någonstans efter tredje plattan) har det varit det ena kreativa – inte kommersiella – misslyckandet efter det andra.

Och jodå, även jag har inför varje släpp satt på mig rosafärgade solglasögon och försökt leta fram förmildrande omständigheter, förtvivlat försökt hitta något som påminner om Weezers första två skivor, de klassikerstämplade »Weezer« (1994) och »Pinkerton« (1996). Intalat mig om att Cuomo ändå har en plan, att han trots allt fortfarande längs snirkliga vägar reser till och inte ifrån smart, melodisk pop.

Men nej, Åh, nej.

Femton år efter »Buddy Holly« skriver Rivers Cuomo numera låtar som är som små delar av ett enda långt och alldeles för utdraget ironiskt skämt. Det finns så mycket som är tokgalet med kvartettens sjunde album, det går att börja var som helst. Omslagsbilden (en bild på en hoppande hund i ett vardagsrum, med skivtiteln skriven i ett vansinnigt fult typsnitt), bilden på baksidan (Weezer-medlemmar, med en snittålder på fyrtioett år, på bmx-cyklar), låttitlar (»I’m Your Daddy«, »The Girl Got Hot«, »Let It All Hang Out«, herregud)…

Mest hänger jag upp mig på en webintervju med sångaren, där han på fullaste allvar hävdar att »Can’t Stop Partying« från »Raditude« är en av de bästa låtar han skrivit. Hur han skrev låten – som först dök upp på Cuomos solosamling »Alone II: The Home Recordings of Rivers Cuomo« från förra året – tillsammans med hiphopproducenten Jermaine Dupri och hur fantastiskt rapinhoppet från Lil’ Wayne är.

Man hade kunnat skriva en avhandling om hur usel »Can’t Stop Partying« är. Här finns allt det som kännetecknar Weezers senaste sju svåra år. Samplade ooh-ooh-körer, en rakt igenom idiotisk text om brudar och bärs och party, en refräng som gjord för Smurfarna att sätta tänderna i till nästa hitskollektion. Grejen ska väl vara att Cuomo är »ironisk«, att han skriver lobotomerad musik för amerikanska sportjocks och drängpöbel att gilla, medan han själv står med ett så snett leende att mungiporna når över ögonlocken.

Nu tror jag att han inte längre vet var skämtet börjar och vad han själv tycker. »Raditude« är helt enkelt för dum, för utskrapad i kanterna, för grund.

Talande nog är den minst sämsta låten skriven av trummisen Pat Wilson. Alltså inte av låtskrivaren som man runt »In the Garage«, halvt på allvar, kunde jämföra med en nutida Brian Wilson. Men som femton år senare på fullaste allvar anstränger sig för att ta upp kampen med Bloodhound Gang.

Och ja, jag känner mig lurad.

ANDERS DAHLBOM

2009-11-03