Kent: Röd

KENT

Röd

RCA/Sony

Betyg: 7

Det var läge att börja raljera.

Om hur gruppen efter alla år på topp så sakteliga har börjat kana utför, inte längre som per automatik säljer ut överallt, sannolikt blivit omkörda av Lars Winnerbäck (som på sin senaste skiva dessutom snott deras sound) och hur medlemmarna så fort de får chansen gråter ut över mediernas behandling av dem – när Kent i själva verket är det av journalister i särklass mest sönderklemade bandet i svensk pophistoria.

Då låttitlarna på Eskilstuna-kvartettens åttonde album offentliggjordes vattnades det än mer i munnen. »Ensamheten«, »Töntarna«, »Krossa allt«, »Idioter«, »Hjärta«, »Vals för Satan (Din vän pessimisten)«, etc, är rena parodier på vad Kent-låtar förväntas heta. Att det sannolikt är ett medvetet tilltag gör knappast situationen mindre graverande; när tvångsmässiga dysterkvistar ser sig nödgade att skoja med sin egen gärning vet man att idéer och passion är slut.

Ändå tystnar till och med den störste av tvivlare så fort musiken börjar ljuda. Inte för att »Röd« bjuder på särskilt många nya eller överraskande moment. Visst är skivan lite mer electro än vad vi är vana vid, rentav mer än 2007 års »Tillbaka till samtiden«. Men där föregångaren lät ingrodd och aningen uppgiven kännetecknas nya plattan av en helt annan framåtrörelse, innerlighet och skönhet. För ett exempel på det sistnämnda lyssna på Jocke Bergs sånginsats i upptakten av sju minuter långa avslutningshymnen »Det finns inga ord«. Världens mest manierade vokalist borde givetvis oftare släppa tyglarna på detta vis.

Den låten hör över huvud taget till skivans odiskutabla höjdpunkter. Även all urban puls – »Taxmannen«, »Vals för Satan (Din vän pessimisten)«, »Svarta linjer« – som tycks baserad på lika delar Giorgio Moroder, Junior Boys och Familjen klär Kent anno 2009 utomordentligt väl. De får här kontakt med ett groove som faktiskt torde vara kapabelt att föryngra eller åtminstone bredda fanskaran. Då kan man lätt bortse från saker som överproducerade, tillika tematiskt överlastade, »Sjukhus« och det egendomligt stillastående singelstolpskottet »Töntarna«. De klichéartat karga sverigebilderna i »Ensamheten« borde Berg kanske också ha gått ett varv till med.

Detta stör nu inte direkt helhetsintrycket. I en låt går texten: »Vi har en mikroskopisk chans/att bli gamla tillsammans.« Med tanke på att »Röd« åter leder deras formkurva uppåt är det nog snarare så att Kents framtidsutsikter ser ljusare ut än på länge.

PIERRE HELLQVIST

2009-11-03

»Röd« släpps 6 november.