Grinderman: 2

GRINDERMAN

2

Mute/EMI

Betyg: 5

Videon till »Heathen Child« är ganska smaklös och sexistisk, men rolig. Nick Cave, Warren Ellis, Martyn Casey och Jim Sclavunos parodierar skräckfilm, science fiction och skräpaction, pruttar bomber och ser ut som vikingar, hippies och gerillasoldater. Och även låten i sig är parodi, en liten fis i Nick Caves omfångsrika sångkatalog.

Och kanske är det också meningen. Grinderman är Nick Cave & The Bad Seeds lekstuga, ribban är inte särskilt hög, det handlar om att sänka ambitionerna, skita ner musiken, improvisera, leta upp fula ljud.

Den första plattan var rätt bra och konserten på Way Out West för två år sedan var i klass med en explosiv Bad Seeds-show, med Warren Ellis som musikalisk motor, en galen schaman, med fiol, elektrisk bouzouki och snedvridna loopar.

Uppföljaren är svagare. Jag uppskattar konceptet, men Grinderman når bara halvvägs, låtarna känns ofta som idéer Cave har hämtat från papperskorgen. Och då hjälper det inte att det är kul att höra honom spela distad elgitarr, eller att Ellis trollar fram intressanta ljud, eller att det finns blixtrande moment och tyngd på några låtar.

Fånigt att jämföra egentligen men det känns platt jämfört med Birthday Party, vars skivor fortfarande får mig att tappa andan. Nu fastnar Nick Cave i en uttjatad machoroll, och det är för mycket maskerad. Grinderman borde slita av sig kostymerna, tvångströjorna, stå nakna och ge sig ut i det okända.

PM JÖNSSON

2010-09-14