Pusha T: Fear of God II – Let Us Pray
PUSHA T
Fear of God II – Let Us Pray
G.O.O.D./Decon/Other Hand/Border
Betyg: 7
En av många märkliga saker som hände under Kanye Wests fantastiska, två timmar långa mastodontkonsert under Way Out West i somras var när Pusha T sprang ut på scen och rappade sin fyrtiofem sekunder korta machovers i »Runaway« (textrader som jag för övrigt aldrig tyckt platsat i en av fjolårets bästa låtar). I en show i övrigt helt befriad från gästartister kan man ifrågasätta syftet att låta en trettiofyraårig rapveteran åka jorden runt med sin skivbolagschef för ett uppträdande på mindre än en minut. Kanske är det så enkelt att Kanye var rädd att han skulle tröttna på sällskapet av de tjugotalet ballerinor som han hade släpat med på turnén och tog det säkra före det osäkra och tog med en jämnårig polare också. Och Pusha T, eller Terrence Thornton som hans mamma kallar honom, hade väl helt enkelt inget bättre för sig.
På Pusha T:s första »officiella« albumsläpp som soloartist är också den genomgående känslan att det handlar om en artist som inte behöver stå på tårna och skrika för att få uppmärksamhet, till skillnad mot andra debutanter. Redan 1992 bildade han och brodern Malice hyllade Clipse. Efter deras senaste skiva »Til the Casket Drops« 2009 och otaliga gästinhopp genom åren hos bland andra The Game, Kelis och N.E.R.D. är det nu alltså dags att på allvar prova sina egna vingar för den New York-födde rapparen.
»Fear of God II – Let Us Pray« släpps alltså på Kanye Wests G.O.O.D. Music men känns trots allt lite som en smygstart. Skivan marknadsförs som en EP, trots att den innehåller tio låtar och klockar in på dryga trettiosju minuter, alltså snarlikt Nas klassiker »Illmatic«. Flera av låtarna återfinns på Pusha T:s mixtape »Fear of God« som släpptes i mars, och han har själv sagt att han jobbar på att slutföra den »riktiga« skivan som var planerad att släppas i höst men nu är uppskjuten på obestämd framtid.
Gästlistan är imponerande och förutom självklare Kanye, som är taggad till tänderna på starka singeln »Amen«, gästar hela spektrat från Diddy till Tyler, The Creator. Även 50 Cent, Young Jeezy och Rick Ross dyker upp samt trogne samarbetspartnern Pharrell, som gör ett fint vokalinhopp på »Raid«. Inledande låttrion är hård och tajt. Framför allt »Trouble on My Mind« med Tyler, The Creator hör utan tvekan till topparna på skivan och är det bästa jag hört från producentduon The Neptunes på länge. Tonen på de tio låtarna är genomgående mörk och rå och trots nio olika producenter är albumet väl sammanhållet. Det är på många sätt glädjande att höra en så fokuserad och stark hiphopskiva utan döda punkter.
Att huvudpersonen själv är en begåvad rappare och ordvrängare är ju känt sedan länge, trots alla celebra gästartister är det Pusha T:s släpiga flow som håller ihop det hela. Ibland får jag känslan att han hade kunnat anstränga sig lite mer textmässigt och på så vis kommit undan en del schablonmässiga formuleringar. Det är egentligen först på avslutande »Alone in Vegas« som Pusha T helt vågar öppna sig och vara personlig och då blir också resultatet alldeles strålande. Förhoppningsvis blir det mer av den varan på nästa giv som troligen alltså inte dröjer alltför länge.
JENS KARLSSON
2011-09-27
