Anna Ternheim: The Night Visitor
ANNA TERNHEIM
The Night Visitor
Universal
Betyg: 7
När den amerikanska motsvarigheten till Stim-pengar trillar in framöver börjar nog Pat McLaughlin att undra. En massa radiospelningar i Sverige? Anna Ternheim?
Studiomusikern och låtskrivaren från Iowa kommer garanterat gilla när han hör vad Ternheim gjort med hans »The Longer the Waiting, the Sweeter the Kiss«. En duett med plattans producent Dave Ferguson som låter så självklar, som att det här är början på en ny väg för Ternheim. »The Longer the Waiting, the Sweeter the Kiss« var också första smakprovet från Ternheims fjärde fullängdare, inspelad i ny miljö och med nya bekantskaper, i countryns mecka Nashville med en hel drös rutinerade studiorävar – däribland Sun Records- och countrylegendaren Cowboy Jack Clement.
Men det visar sig att man kan ta Ternheim till Nashville men inte den svenskt blåa tonen ur Ternheim.
Å ena sidan är det här en rakt igenom gedigen platta. Ternheim vet hur man skriver enkla och effektiva melodier, Ferguson ser till att rösten hela tiden ligger i förgrunden och leder oss vidare, produktionen är så fjäderlätt att jag inte ens reagerar först när Anna börjar vissla i »God Don’t Know«. Och inledande »Solitary Move« är en av de starkaste avskedslåtar jag hört i år.
Ändå sitter jag här och är lite frustrerad. Varför åker man till amerikanska Södern för att spela in och sedan kommer tillbaka med en skiva som låter Nick Drake? I »Ghost Man« går det så långt att jag bara väntar på att Robert Kirbys stråkar ska komma in i vad som låter som »Pink Moon«. Jag förstår att Anna Ternheim har sitt uttryck och sitt sätt att framföra sina sånger och, som sagt, jag tycker att hon här gör det bra rakt igenom. Men varför inte väva in lite mer av miljön? I »Bow Your Head« låter det halvvägs in som att något ska braka loss, men arrangemanget stannar hela tiden i ett tryggt Ternheim-land.
Lite synd, för stämningen i »The Longer the Waiting, the Sweeter the Kiss« avslöjar att hon har mycket mer i Nashville-land att göra, om hon bara vill.
ANDERS DAHLBOM
2011-10-25
