John Holt – en av de största
Det måste ha varit hösten 1997 och en av de första festerna jag gick på i gymnasiet. I en dimmig studentlägenhet i Gävle satt människor i ring och drack folköl. Jag trevade försiktigt med handen i jackfickan och fipplade upp ett nyinspelat kassettband. Tidiga The Wailers, Dennis Brown och The Paragons »Happy Go Lucky Girl«. Isen var bruten. Bredvid mig började en rakad kille med högt uppdragna blåjeans och Dr. Martens-kängor slå bakåtkullerbyttor på golvet. Själv hade jag lyssnat på reggae i många år men på min högstadieskola fanns inga skinheads- och definitivt inga skinheads som lyssnade på gammal jamaicansk ska och rocksteady. Där var folk hiphopare, hårdrockare eller dansade till E-Type. Så i gymnasiet öppnades delvis en ny värld, för även om jag också gillade hiphop var kassetterna med tidig reggae en helt annan grej. Det var på riktigt och något som ingen av mina vänner förstod sig på. I den djungel av ska, dub och dancehall som jag letade mig igenom i mitten av tonåren, det här var innan Youtube och streamingtjänster på nätet, var en Trojan-samling med John Holt bland de första skivor jag köpte.
I går, den 19 oktober, avled John Holt, sextionio år gammal, på ett sjukhus i London. Knappast oväntat, rykten om hans dåliga hälsa och inställda spelningar har florerat en tid och det var inte för många veckor sedan som en falsk dödsnyhet spreds via sociala medier.
Ändå är det så klart sorgligt. Sedan den legendariska vokaltrion The Paragons bildades i början av sextiotalet har han varit en av de absolut största på en ö med obeskrivligt många musiklegender, levande som döda.
De flesta kommer att minnas John Holt för albumet, och framför allt låten, »Police in Helicopter« från 1983 eller genom Blondies cover på The Paragons mästerverk »The Tide is High«. Själv minns jag mest den där festen och hur jag spolade fram och tillbaka på kassettbandspelaren för att killen bredvid mig, han var något år äldre och lite tuffare, skulle fortsätta med sina kullerbyttor till »Ali Baba«, »A Love I Can Feel« och »Hooligans Change Your Style«. Jag minns också nätterna i mitt pojkrum och hur jag spelade »20 Massive Recordings of John Holt« på repeat i CD-spelaren. Hur jag drömde mig bort till de där ställena han sjöng om och hur jag så gärna ville vara där på stranden (som i låten »On the Beach«) eller med på gatudansen i Kingston (»It’s a Jam in the Street«). Från de riktigt tidiga duetterna med Alton Ellis via The Paragons första inspelningar för legendariska Duke Reid på etiketten Treasure Isle till solokarriären med succén »Stick By Me« och de bombastiska stråkarrangemangen på inspelningen av Kris Kristoffersons »Help Me Make It Through the Night« (den slår visserligen inte originalet men är fortfarande värd att lyssna på).
Ingen Spotify-lista i världen kan sammanfatta en så lysande karriär men jag gör ändå ett försök. Allt finns naturligtvis inte där, en del är givet och annat har så klart glömts bort. Hur som helst – tack för allt, John Holt, du var en av de största. Din röst må ha slocknat men musiken lever vidare.
