Jari Haapalainen Trio: Fusion Machine

Låt oss kalla det frirock i stället.
Begreppet frijazz känns nämligen fel med »Fusion Machine« i hörlurarna. Ett över huvud taget väldigt slött begrepp som appliceras på all instrumentalmusik med blås som raskt vill vidare. Debuten med Jari Haapalainen Trio eller JH3 – en konstellation bestående av Daniel Bingert på bas, Per Texas Johansson på sax och The Bear Quartets Haapalainen på trummor – har i och för sig mycket inombords energi och är till utseendet en traditionell jazztrio.
Men det låter mer än jazz.
Några spår seglar fritt i väg medan merparten håller sig till rätt strikta ramar. Bingert och Johansson, som står för musiken, ömsom responderar och ömsom går åt olika håll. Haapalainen blir kittet i mitten. Tankarna här går som sagt inte alls till frijazzens stora, i stället sneglar jag på hyllans skivryggar med Captain Beefheart och Morphine. Ett kort tag är jag övertygad om att JH3 tolkar låtar av Cream och The White Stripes. Minnesbilder av sena kvällar på Jazzhuset i nittiotalets Göteborg med Jack Brothers på scen virvlar också förbi.
I stället för väldefinierad musik, förvirring. Vilket förstås är underbart. Samtidigt ger känslan av att de tre gått in i studion och lekt loss helt utan förutsättningar en eftersmak av något som inte ska tas på alltför stort allvar. Låttitlar som »Systemet i Hovsjö« och »Jag har fångat ett troll« är inte helt missvisande.
»Fusion Machine« släpps ner från luften med springande ben och lyfts efter en knapp halvtimme upp igen med benen fortfarande pumpande.
Energi, nyfikenhet och ett lätt sinne.
Vi har att göra med en frirockskiva som inte kommer att förändra din höst men lär göra den gladare.