Lambchop: FLOTUS

Den viktigaste och mest inflytelserika skivan de senaste tio åren? Finns antagligen lika många svar som personer som får frågan, men en stark kandidat till titeln måste vara Kanye Wests »808s & Heartbreak« från 2008. På sin fjärde skiva i ordningen övergav West i stort sett hiphopen för att i stället till en sparsmakad elektronisk ljudbild sjunga melankoliskt vackra melodier med den där autotune-rösten som många då fann provocerande men som sedan har blivit ett närmast stående inslag i den mest populära och nyskapande hiphopen, r’n’b:n och popmusiken. »808s & Heartbreak« var och är ett fantastiskt album och har med tiden också fått den upprättelse den förtjänar.
För en som har varit Lambchop-fan i drygt femton är det dock först lite svårt att smälta det här att Kurt Wagner av alla människor skulle göra en Kanye. Eller ja, egentligen mest en skiva som hans Beyoncé-älskande fru skulle tycka om, som han berättar i en mycket underhållande intervju med The Guardian. För det lyssnaren möts av på »FLOTUS« är en sparsmakad och elektronisk ljudbild där Wagner låter sin röst passera genom diverse ljudfilter och röstförvrängare. Ett av Lambchops kännetecken under den imponerande karriären, inte minst på den förra – fantastiska och sorgsna – skivan »Mr. M«, har ju annars just varit sångarens kärva, ytterst närvarande och närmast nakna stämma.
Men oron för att Lambchop skulle förlora sin särprägel och sitt fokus går snabbt över. Det låter nämligen generellt alldeles förträffligt. Förutom Kanye West har Wagner sagt att han influerats av bland andra Frank Ocean, Kendrick Lamar och Shabazz Palaces. Det hörs inte minst i alla de snyggt svängiga basgångar som lägger ett klädsamt groove över de trots allt fortfarande väldigt lågmälda låtarna. Lambchop har alltid handlat lika mycket om soul som country, men här låter det faktiskt stundtals rent »fonky« i basregistret. Finns dock ett par passager som går lite på tomgång och hindrar ett ännu högre betyg.
Låthöjdpunkter? Inledande elva minuter långa »In Care Of 8675309« är alldeles magnifik och tillhör det absolut starkaste som Lambchop spelat in över huvud taget. Den är också ett exempel på hur Kurt Wagner med stöd av autotune faktiskt »vågar« sjunga ut ordentligt och därigenom visar prov på en popkänsla som inte visats lika tydligt på tidigare alster. »Writer« med sitt repetitiva groove och snygga sång, denna gång utan effekter, är också värd att nämnas. Samt givetvis avslutande »The Hustle« med patenterad wagnersk lyrik och som med sina arton minuters hypnotiska sväng nog är det närmaste Lamchop har kommit dansmusik.
»FLOTUS« är dessutom ännu en skiva att sortera under det starka countrysoulåret 2016 som har bjudit på lysande skivor med bland annat Whitney, Karl Blau, Margo Price och Sturgill Simpson och som på något vis kröntes med Beyoncé och Dixie Chicks gemensamma framträdande på Country Music Awards härom kvällen. Country got soul!