BNQT: Volume 1




7
av 10
  • Artist
  • BNQT
  • Album
  • Volume 1
  • Bolag
  • Bella Union/PIAS/Border


Indiefolksupergrupp med medlemmar från bland andra Band of Horses, Midlake och Franz Ferdinand sprider trivsel.

Det här är inte indiefolkrockens första försök till ett eget Traveling Wilburys. Jenny Lewis smygstartade med att bjuda in sina kompisar Ben Gibbard, Conor Oberst och M. Ward för sin egen version av originalgängets signaturmelodi »Handle With Care«. Oberst och Ward fick uppenbarligen blodad tand och bildade sedan Monsters of Folk med Mike Mogis samt Jim James, deras alldeles egna Roy Orbison.

Och nu alltså BNQT, lett av Midlakes frontman (efter Tim Smiths avhopp) Eric Pulido som har fått med sig inga mindre än Jason Lytle (Grandaddy), Fran Healy (Travis), Ben Bridwell (Band of Horses) och Alex Kapranos (Franz Ferdinand) på tåget. Tio låtar, där varje låtskrivare demokratiskt har bidragit med två stycken var och där de kompas av i huvudsak Midlake-medlemmarna McKenzie Smith, Joey McClellan och Jesse Chandler.

Faktum är att den största behållningen med »Volume 1« (hej igen Travelling Wilburys!) är kompbandets insats och hur fantastiskt den här skivan låter. Från inledande Queens of the Stone Age-groovet i Pulidos »Restart«, via soulsvänget i Bridwells »Unlikely Force« över till den vackert stråkanslagna, lätt psykedeliska folkpopen i Lytles fina »100 Million Miles« spelar de lyhört, dynamiskt och med ett ytterst klädamt organiskt sväng.

Både Bridwell och Lytles låtbidrag är välskrivna och fungerar fint i sammanhanget, men mest pluspoäng går ändå till Fran Healy. »Mind of a Man« är en melodiskt finstämd historia med lysande trumspel av Smith och dessutom »chockar« han med en riktig rock’n’soulboogierökare i form av »L.A. on My Mind«.  Om det är överraskningen av att »Why Does It Always Rain om Me?«-sångaren från Glasgow hade detta i sig som påverkar det positiva omdömet ska jag dock inte svära mig helt fri från. Kul och bra hur är det som helst. Pulidos George Harrison-minnande »Real Love« med sånginsatser av samtliga inblandade och supersnyggt blås är också väl värd att nämna. En som inte riktigt kommer till sin rätt är Alex Kapronas, vars båda insatser står och trampar vatten lite.

Det pratas redan om en »Volume 2« med bland andra John Grant – vars debutskiva »Queen of Denmark« ju så förtjänstfullt backades upp av just Midlake – som inte kunde medverka denna vända på grund av andra åtaganden. Något att hålla öron och ögon öppna för utan tvekan.




Relaterat

Grandaddy: Last Place