Per Gessle: En vacker dag




5
av 10
  • Artist
  • Per Gessle
  • Album
  • En vacker dag
  • Bolag
  • Space Station 12/BMG/Sony


John Holm-duetten! Resten är mer lättglömt.

Fem månader efter en vacker natt tornar en vacker dag upp sig på Halmstad-himlen.

Men Nashville då, frågar vän av ordning? Det är ju där Gessle med manskap spelat in både »En vacker natt« utgiven i våras och aktuella »En vacker dag«.

Jo, kanske. En pedalsteel där i bakgrunden, en fiolstämma som sätter en stämning. Ändå har jag samma invändning mot Gessles andra fullängdare under året som mot den första: känslan landar betydligt närmare Tylösand än Tennessee. »En Gessle-platta som blandar det förväntade med flera guldkorn« skrev jag om första given i april. Det stämmer även in rätt bra på »En vacker dag«, även om guldkornen är färre nu.

»Parentes« är ett sådant, en släpig sak med tågvissla och en refräng som vecklar ut sig. Högt över alla bidrag från båda skivor tornar annars duetten med John Holm upp sig. I »Det är vi tillsammans« gräver Gessle på allvar och hittar en nerv som hans annars (i och för sig skickligt ihopsatta men rätt ofta grunda) popsånger sällan når fram till. Mycket handlar förstås om kontrasten mellan röster, mellan Gessle och en flämtande Holm. Jag väljer att se låtens refräng »Det är vi tillsammans som gör det möjligt« som en yngre kusin till Ulf Lundells »Folket bygger landet«. Därför är också barnkörerna i slutet på sin plats. Det duon sjunger om gäller oss alla, det handlar om generationer.

Resten av »En vacker dag« är lättglömd. Sex låtar med en del nödrim, fin stämning rakt igenom men just ingen riktning. Att slå ihop de två givarna och sålla bort så man får en enda stark fullängdare hade möjligen varit en bättre idé. Ändå gillar jag Gessles intention här, med ett format mellan EP och album, två gånger om. Även om det nu aldrig framträder någon riktig helhetsbild.




Relaterat