Jon Auer och känslan för covers

– Det är ingen hemlighet direkt; jag har varit med ett tag. Nackdelen är att jag blir äldre, fördelen att jag har många år bakom mig nu och mycket material att välja på. Jag använder inte färdiga låtlistor längre, så konserterna tar vägen dit de tar vägen.

Sonic-bekante Jon Auer, kanske mest känd som en av frontfigurerna hos powerpophjältarna The Posies samt som senare medlem i Big Star, förklarar tanken bakom vilka låtar han kommer att spela på veckans sverigeturné.

Alla som tar sig till Malmö (torsdag), Eskilstuna (fredag), Karlstad (lördag) eller Stockholm (söndag) kan räkna med att höra låtar från både Posies och Auers solokatalog. Dessutom kommer det bli en hel del covers.

Till spelningen i Karlstad ansluter Peter Bjorn and John-mannen (samt store Posies-beundraren) Peter Morén på scen. Då utlovas bland annat en version av Elvis Costellos »From a Whisper to a Scream« från underskattade plattan »Trust«.

Jon och Peter lärde känna varandra när Auer senast spelade solo i Stockholm 2015.

– Det ser ut som vi kommer att spela åtta låtar tillsammans, säger Jon Auer. Vi ska jobba hårt för kronorna.

Kommer du ihåg vilken som var första covern som du kunde spela ordentligt?

– Oj. Jag antar att jag under min gothperiod i livet med eyeliner varje dag kunde spela en rätt grym version av Depeche Modes »New Life«. Räknas det?

Vad är det som gör en bra cover?

– Det är svårt att svara på, men det handlar väl om resultatet. Ibland kan en coverversion landa nära originalet och det ändå blir en bra cover, ibland låter det då bara hemskt. Och samtidigt kan en cover som låter helt annorlunda från originalet både bli fantastisk eller falla helt platt, just för att man ansträngt sig för mycket. Jag hoppas att jag har lyckats med båda metoderna. Posies version av »Song of a Baker« landar inte långt från Small Faces original, men jag tycker den fungerar bra. Och jag har även gjort en radikal omvandling av Guided By Voices »Gold Star for Robot Boy« som jag tycker är bland det bästa jag gjort.

Min coverfavorit med dig är när Posies spelade in Chris Bells [Big Star] »I am the Cosmos«. Den känns perfekt, helt enkelt. Vilken förutom »Gold Star for Robot Boy« är du extra nöjd med?

– »I am the Cosmos« kommer högt upp på listan, helt klart. Jag kommer ihåg hur jag första gången lyssnade på låten på en gammal kassett i studion när vi spelade in »Dear 23« och hur jag föll för den direkt. Jag vill minnas att jag hörde trettio sekunder av låten innan jag vände mig till den andra i bandet: »Hörni, vi måste spela in den här!« Jag var helt tagen. För mig är det en närmast andlig sång.

Slutligen, vilken levande artist i dag skulle du gärna se göra en cover på en av dina låtar? Och vilken låt i så fall?

– Ojoj, det här var inte lätt… Well, det här kanske vissa tycker låter konstigt men jag har alltid tänkt att Fiona Apple eller Tori Amos skulle kunna göra fantastiska versioner av »Coming Right Along«. Och om Willie Nelson hör av sig och vill spela in »Throwaway« säger jag inte nej… Men mitt pragmatiska svar får bli att Adele gör en cover på något av mitt solomaterial. Då, kanske bara då, kommer jag att kunna rida i väg mot solnedgången med fickorna fulla med pengar.