Diverse artister: Black Panther The Album

- Artist
- Diverse artister
- Album
- Black Panther: The Album
- Bolag
- Interscope/Universal
En framgång i kreativitet.
Att skapa ett soundtrack som inte bara känns som malplacerad produktplacering, som tvärtom faktiskt tillför något till och utöver filmen vars anda den ska försöka fånga, är lika ovanligt som det är svårt. Ofta är det musikaliskt »incoherent«, som om ett samarbete tvingats på av folk som kan siffror men inte förstår sekvensering eller musiköversikt. Ibland är det siffrorna som får för mycket plats, som ser cross-promotion och TV-reklam och miljonsäljande singlar. Och ibland ombeds en av planetens största stjärnor skriva en låt till ett filmsoundtrack, får se delar av filmen, och bestämmer sig för att skriva och producera och kurera hela albumet i stället.
Berättelsens kärna i filmen »Black Panther« är inte främmande för Ryan Coogler, som fyllde på historien om fantasilandet Wakanda med detaljer och relationer från sitt Oakland när han skrev manuset, och är inte heller främmande för Kendrick Lamar från Compton. Det är en film som visuellt breddar vyerna på sätt som få andra liknande massiva produktioner vågar eller kan, som också drivs av familjedrama och frågor om ansvar gentemot sina egna kontra omvärlden och alla konflikter som finns däri.
Att Kendrick förstår dramaturgi hörs på hans egna ofta högkonceptuella album, att den balansen och hans förmåga att bygga en berättelsestruktur märks av lyfter »Black Panther«, liksom att han sett till att vara ständigt närvarande: när han inte dominerar en låt med sina typiskt snurrande verser hoppar han in för att lämna några peppande ord eller hörs i bakgrunden med små uttryck. Hans närvaro innebär också att albumet behåller en eklektisk nerv och följer en för sammanhanget ovanlig tråd.
På fjorton låtar och fyrtionio minuter lyckas Kendrick Lamar bygga en idé om hur filmens intriger bäst översätts till musik och hur han bäst hämtar in rätt personer för rätt roller, och hur de över huvud taget bestäms. Hans val av artister har därför övervägande självklara inslag men också oväntade tillskott. Så han får till en av årets bästa låtar när han rappar över något mörkt och elakt house-liknande tillsammans med Vince Staples, innan Yugen Blakrok från Johannesburg exploderar över spåret och avslutar med att referera till Black Panther Party-kommunikationssekreteraren Kathleen Cleaver.
Han bjuder så klart på ett par eldfängda verser vars skärpa nästan känns skrytsam, som om han vill göra tydligt att ett projekt som detta inte kan förminska hans fokus.
Han ser till att en påminnelse om hur oslagbara han och Schoolboy Q låter tillsammans är med, om hur väl deras röster matchar varandra likaså. Men han har också med SOB X SBE som albumdebuterar i år och breddar även långt bortom Kalifornien för att in andra intryck och få ut andra avtryck: Sjava är en soulsångare från Johannesburg, Mozzy tillhör hiphopens undergroundscen i Sacramento, Babes Wodumo är en gqom-stjärna från Durban och hennes bidrag är typiskt dansant, Saudi är en rappare från Soweto, och alla flyter in fint där de behövs i låtarna. På den mer poppiga sidan ger han plats åt SZA att fortsätta vara fantastisk, ökar nerven tillsammans med The Weeknd, ger Jorja Smith och Khalid tillsammans med Swae Lee en låt var att göra som de vill med.
Eftersom så gott som alla bidrar på ett eller annat sätt signerar Kendrick Lamar albumet som ett till kvitto på att det är TDE (Top Dawg Entertainment) som är de kreativa ledarna inom sitt fält. Det är en imponerande skara som interagerar inte bara på papper utan sannerligen även i ljud, till den grad att albumets verkliga och egentligen kanske enda rätt tydliga svaghet är att materialet sammanlagt inte lyckas få tematik att vinna över bokstavlighet: i tid och otid trycks ledord från filmen in i låttexter som, innan omnämnandet, var oklanderliga och med ens blir medvetna om vad det är de spelar in och direkt tappar lite i naturlig framförande.
Men, »Black Panther: The Album« är ändå, alltjämt, en ren framgång i kreativitet – helt i linje med, om än en knapp nivå under, vad omvärlden förväntar sig av ett projekt väglett av Kendrick Lamar.
Relaterat
