Så, vad händer med Sonic?
Några ord i all välmening.
Sonic #94 skulle ha kommit i mars. Ingen tidning kom dock i mars. Anledningen: Vi håller just nu på att se över verksamheten. Vi har inte direkt hymlat med att det i dag är svårt att få bäring i en, enligt vår lätt partiska mening, kvalitativ och djuplodande musiktidning som inte har något förlag (eller motsvarande apparat) i ryggen.
Tidigare fungerade det så att om en musiktidning investerade i (ofta oetablerade, långt innan de sålde några som helst tidningar) artister i form av intervjuer och recensioner investerade skivbolag, bokningsbolag, festivaler och andra tillbaka i samma musiktidning i form av annonser. Det »kretsloppet« är sedan länge till stora delar slaget i spillror som en följd av internets gratiskultur i allmänhet, sociala medier och fenomenet Spotify (där skivbolagen, som råkar vara delägare i nämnda tjänst, numera lägger sitt marknadsföringskrut) i synnerhet.
En musiktidning förväntas i dag alldeles uppenbarligen ta samma, eller större, bevakningsansvar – dock utan att några pengar finns till att göra det. Följaktligen skulle alla de musikbloggar/sajter som i strid ström spottar ur sig tyckanden och musiknyheter knappast finnas om de inte till allra största delen använde sig av ideella krafter – som numera inte ens får gratisskivor att glädja sig åt, de får en… länk samt någon gästlisteplats då och då. (För tydlighetens skull: Sonic har verkligen inte haft några skrytnivåer på våra arvoden men vi har åtminstone till artiklar försökt betala folk anständigt med pengar, även om det med våra ekonomiska resultat i åtanke bisarrt nog har varit på tok för generöst.)
Likt musik har musikjournalistik blivit något vi tar för givet, som bara ska finnas, som vi kanske skrockar lite åt i flödet, utan att vi bryr oss särskilt mycket om hur, varför, på vilka premisser den existerar. Kanske till viss del beroende på att lite för mycket musikjournalistik blivit synonym med att »peppa« eller att serva skivbolag/PR-firmor med dels låt/videopremiärer, dels betyg eller citat till allehanda pressutskick – dock utan att få någon ersättning för det men, hey, har du tur kanske din logga eller ditt namn syns någonstans…
Så vad göra? Skivbolagen, alltid mån om att slippa marknadsföra sin musik till musikintresserade, hänvisar allra helst en musiktidning till »andra annonsörer« men en musiktidning i Sverige blir sällan, eller aldrig, så stor att »externa« annonsörer i vidare betydande skala är särskilt intresserade. Kulturstöd kan ett antal kulturellt inriktade tidskrifter/småförlag kallt räkna med, vissa så mycket som 350 000-500 000 årligen, och det är förstås kanon ty på den strikt kommersiella marknaden skulle flertalet av dessa vara rökta innan du hinner säga »Bah«. Om vi ska tala Sonic har den alltid hamnat i ett ingenmansland mellan kultur och kommersialism. Vi skriver för lite om finsk tango (inget ont om den!) och för mycket om, säg, Håkan Hellström (well, ingen jävel kommer åt artister av hans snitt längre – vilket är en diskussion i sig – men ni fattar). Det här betyder att Sonic ofta inte fått kulturstöd alls och när vi fått det har det varit ibland, lite på måfå, huxflux, högst godtyckligt. Inför 2018 tilldelades vi faktiskt 150 000 kronor, vårt största belopp någonsin och även om vi är djupt tacksamma för det är kruxet att det efter otaliga förlustår bara försvinner in i ett stort svart hål av obetalda räkningar. Pengarna kommer för sent och för lite och för oregelbundet. Nästa år kan vi, visar erfarenheten, dessutom bli utan igen.
Allt det här och somliga andra skeenden gör att vi letar andra vägar att göra det här på, där vi är mindre beroende av nyckfull musikbransch och minst lika nyckfulla bidragsbeslutsfattare, men där vi ändå ämnar fortsätta vara och leverera Sonic. Vi har massa idéer, om än marginella resurser. It takes money to make money, som bekant. Det är ingen vidare lätt uppgift men efter alla dessa år är det vår plikt att, som det heter, sondera terrängen. Därav väntetiden. Det kanske blir tal om gräsrotsfinansiering, eller så startar vi en cirkus. Vi får se. Har ni förresten tips och förslag (syftar här inte främst på »skriv mer om Ride!« utan mer i termer av finansiering) mejla då gärna redaktionen@sonicmagazine.com. Vi lär hur som helst återkomma i ämnet. Tack för tålamodet.