Easy October: Tangled Up in Black

Vi talar inte den avskalade storyteller-americanan. Inte den tematiskt hyperambitiösa americanan. Inte den musikaliskt baktunga americanan. Fan vet om vi pratar americana alls. Det kanske bara är vanlig rock. 

Den beskrivningen ger möjligen bilden av Easy October som någonting allt annat än superunikt, vilket de kanske inte heller är. Men de börjar närma sig. »Tangled Up in Black« lämnar dig med någon sorts känsla av befrielse. Som kanske bottnar i att skivan påminner oss om att det ju faktiskt går att göra det på så här vis också: okomplicerad och rak mellantemporock med stråk av country, powerpop, sjuttiotalsdinosaurier, här och där lite glam. Den grejen är egendomligt sällsynt i dag. Nästan så sällsynt att du hade glömt att den över huvud taget existerar.

Kristofer Åström, Nikke Ström och Andreas Kleerup har alla passerat revy i tidigare inkarnationer av göteborgsbandet, men det är Kristoffer Hedberg som styr skutan. Och han är absolut något på spåren då han söker sig utanför det förväntade vankelmodet till förmån för poppigare melodier, klanger, riff och rum. Eller bäst blir det nog när den ena världen möter den andra. Då bitterljuva och smärtsamma sentiment får en trallvänlig, omedelbart inbjudande inramning. Han skulle rentav kunna utforska det ännu mer, få arrangemangen att flyga ännu högre och längre. I väntan på det bör »Twiggy« bli något av en P4-hit.