Tove Styrke: Sway

- Artist
- Tove Styrke
- Album
- Sway
- Bolag
- Sony
Popmusik som aldrig har hört talas om tålamod.
»Kiddo«, förra albumet från 2015, var inte perfekt men det kändes som en pånyttfödelse för en talang med alla förutsättningar att när som helst bli en perfekt popartist. Där fanns en nyfikenhet, orädsla, lekfull lyster och ta inte skit-attityd som bara de mest självklara av stjärnor utstrålar. Ett av de där albumen som på riktigt lyckas kombinera kommersialism och konstnärlighet.
Att Tove Styrke numera far omkring på turneer med världsnamn som Lorde och Katy Perry är bara logiskt. Snart borde hon vara dragplåster på alldeles egna meriter. Ifall »Sway« kan ta henne ändå dit? Inte säkert, men kanske.
Jämfört med föregångaren är »Sway« tajt, för att inte säga tokkomprimerad. Av genreutforskandet som var så charmigt senast märks föga och även om man kan sakna den där ostyriga spretigheten känns nya skivan på många sätt som den logiska, och smarta, vägen vidare. Tove Styrke blir härmed en tydligare artist, med en till synes total kontroll över ett uttryck vars mest identifierbara signum är den otvungna, rappa, uttrycksfulla pratsången. Musiken är en bubblande, elastisk electropop som utan minsta bekymmer lär häfta sig fast vid allehanda spellistor. Det finns ingen tillstymmelse till tvekan. Ingen antydan till överflöd. Vi talar åtta låtar på en knapp men hookmässigt fullproppad halvtimme. Det är väldigt underhållande att ta del av, efter ett tag rentav utmattande, och antagligen mer ämnat för låt för låt-lyssnande än som samlat album. Det är popmusik som aldrig har hört talas om tålamod.
Relaterat
