Faye Webster: Atlanta Millionaires Club




8
av 10
  • Artist
  • Faye Webster
  • Album
  • Atlanta Millionaires Club
  • Bolag
  • Secretly Canadian/Playground


Mer säreget än du upplever det.

Hon har en fin men ganska tunn röst som inte direkt knockar lyssnaren men väcker nyfikenhet och sympati. Det är som att hon undgår att avslöja allt på en gång, ger inte mycket men tillräckligt för att bjuda in.

Att musiken tjugoettåringen gör ofta beskrivs som »country« är både vilseledande och korrekt.

Så här: det är inget för countrypuritaner. Musiken är ännu mer soul och indie, givna referenser är såväl Prince som Lambchop. I »Flowers« infogar hon rentav rap, vilket sannolikt bara är naturligt för någon som dels är bördig från Atlanta, dels har fått åtskillig hjälp av dess hiphopcommunity när ingen annan del av musikbranschen nappade.

Däremot hörs det, både här på »Atlanta Millionaires Club« och dess två föregångare, att Faye Webster är fostrad av country. Den finns där bakom, ibland mer synlig, på andra ställen bara antydningar. På sätt och vis framstår hon en god representant för att genren i dag kan vara lite vad som helst. Du kan göra vad du vill med den. Oavsett om du gör det som Lil Nas X, som Kacey Musgraves gör det, som Sarah Klang som gör det, som ingen ännu tänkt på att göra det.

Faye Webster lider nu inget särskilt av sina begränsande röstresurser. Hon kompenserar med påhittighet, förtjusande arrangemang och varma melodier som får dig att dröja kvar vid musiken ända till soluppgången. Det är mer säreget än du upplever det. Hon verkar tänka som ingen tidigare har tänkt.

Mest av allt känns det fint att vistas i hennes så självklara lugn, ett eget slags harmoniskt hägn fritt från bitterhet och instagrampopens exhibitionism men förgyllt av vackert åldrad musik från en ocynisk själ vars livsvandring bara har börjat.




Relaterat

Bättre sent än aldrig