Träskpop, tenorröst och Bobby Charles-kärlek

I’m gonna go out dancing every night
I’m gonna see all the city lights
I’m gonna do everything with silver and gold
I’ve got to hurry up before I grow too old

När Lily Allen hade bröllopsfest 2011 gjorde hon det enda rimliga: hon anlitade Tommy McLain och hans swamp pop-supergrupp The Lil Band O’ Gold för ett uppträdande, vad jag förstått framför allt för att kunna dansa till (Joe Strummer-favoriten) »Before I Grow Too Old«.

För, säg, vem har inte velat dansa till den. Själv har jag i alla fall vevat den om och om igen på Great Jones Café-jukeboxen i New York, på den tiden världen var lycklig nog att inkludera sådana ställen.

Tommy McLain släppte den av lika delar katolsk skuld och livslust uppfyllda låten, skriven av vännen Bobby Charles ihop med Fats Domino och Dave Bartholomew, under andra halvan av sextiotalet strax efter att han hade haft en storsäljare med sin tolkning av Patsy Cline-bekanta »Sweet Dreams«.

Nu visade sig Tommy allt annat än superrustad för framgång. Likt träskpopkollegor som Joe Barry, Jimmy Donley och Rod Bernard föll han för varje frestelse, blåste såväl pengar som karriär, knaprade amfetamin som andra inmundigar snask. Det hindrade honom nu inte från att spela in drabbande versioner av George Jones »Tender Years«, »Am I That Easy to Forget« av Carl Belew, Don Gibsons »(I’d Be) A Legend in My Time« och annat ofta countryrelaterat som han med karaktäristisk tenor draperade i dramatiska soulsjok.

Trots att han körde i diket på nationell nivå ångade McLain på med sitt Muletrain Band och blev en regional institution genom att idka näringsrikt hålligång på varenda honkytonksylta eller casino i typ Louisiana, Arkansas, Mississippi och Texas.

I medelåldern vände han sig till gud och gospel, och den stora återkomsten dröjde till 2022 då utmärkta skivan »I Ran Down Every Dream« släpptes med gästspel från Elvis Costello, Nick Lowe, Van Dyke Parks och Ed Harcourt. Nyinspelningen av Bobby Charles »I Hope« leker man inte med.

Själv är jag även svag för hans sena sjuttiotal, mer specifikt det inspirerade albumet »Good Mornin’ Louisiana« och nästan lika starka »Backwoods Bayou Adventure« (omslaget är ännu starkare!). Och lär du dig älska Tommy McLain kommer du förr eller senare dras in i Charlie Gilletts inflytelserika Louisiana-samling »Another Saturday Night« och sedan finns inget slut. Vilket ju är eftersträvansvärt. ■

Tommy McLain: I Ran Down Every Dream (på The Late Late Show)