Way Out West dag 3-rapport

LÖRDAGENS BÄSTA KONSERTER 

Black Star 

När två av historiens bästa och mest inflytelserika rappare åter gör gemensam sak som Black Star är det lite svårt att veta vad som är rimligt att förvänta sig.

Kommer personkemin, intensiteten och flowet sitta som det ska? 

»Ja« är svaret på samtliga frågor. 

Det är leverans från allra första stund när Yasiin Bey, som de flesta av oss fortfarande kallar Mos Def, och Talib Kweli växlar snortajta verser som om tiden stått still sedan 1998 års magnifika debutalbum. 

Låtlistan är en perfekt blandning av Black Star-klassiker och hits från respektive solokarriärer. Talib Kwelis svängfest »Get By« får hela publiken att gå bananer, men ännu starkare är Beys »Auditorium« som vecklar ut sig som en artistisk triumf för mångkonstnären från Brooklyn. Ibland är gammal faktiskt äldst. 

Chappell Roan

»Good Luck Babe«. Vi kanske ska börja där? Det är en av de där monumentala poplåtarna som sätter sig som klister men samtidigt inte går att tröttna på. När den väl dyker upp i slutet av konserten förvandlas hela Slottsskogen till en stor och lyckligt dansande massa. Det är ett sådant där ögonblick som egentligen inte går att beskriva i text. Du måste vara där. 

Men Chappell Roan är långt ifrån någon one hit wonder. Detta är klassisk låtskrivarkonst och allsången är i stort sett konstant konserten igenom. Om det är något nummer som inte riktigt har satt sig kompenseras det av både total inlevelse och musikalisk briljans. Hon sjunger verkligen fantastiskt rakt igenom. Trots att det rör sig om en nutida superstjärna av rang finns det något högst mänskligt och spontant i uttrycket som känns enormt befriande i denna värld av minutiöst korrigerade arenashower. 

Pet Shop Boys 

»Dreamland – The Greatest Hits Tour« heter turnén som Pet Shop Boys är ute på. Och herrejösses så många hits de har. Inte sedan Princes mytomspunna konsert 2011 har ett sådant pärlband av musikaliska örhängen rullat ut över den gröna parken. Både ljud och ljus är i världsklass och eviga eleganten Neil Tennants röst håller fortfarande högsta klass och levererar de odödliga popmelodierna med värdighet och ackuratess. 

När introt till »Rent«, en av de vackraste poplåtar som skrivits, rullar i gång märker jag hur något händer i mig. Det här är musik så klassisk och välsvarvad att den aldrig kommer få ett bäst före-datum. Länge leve Pep Shop Boys!  

ÖVRIGT 

Att det politiska tog, och fick ta, plats som det gjorde på årets Way Out West är ett närmast rörande bevis på kraften som fortfarande finns i att samlas kring musik i ett stort sammanhang. Vi är här för att dansa, sjunga, skåla och leva upp tillsammans. Men allvaret måste också få utrymme. På det viset kan vi orka påverka och bidra till förändring. Ses igen om ett år.