En bergfast övertygelse

1. DOLLY PARTON

COAT OF MANY COLORS

RCA Victor, 1971

Smokey Mountains, Tennessee. Där, i en syskonskara om tolv, växte Dolly Rebecca Parton Dean upp. Familjen hade inte mycket, i plånboken eller i bokhyllan. »Vi fick inte låna med oss böcker hem från skolan«, har Dolly Parton berättat. »Vi var för många barn i huset. Vi tog böckerna och tuggade på dem och slet sönder dem – vi gjorde vad som föll oss in.« Men varje kväll läste familjen högt ur Bibeln. Där, i det gamla testamentets berättelser om tro och förtröstan, sökte den unge Dolly Parton skydd. En vinter, när kylan kröp nära, fick hon en kappa av överblivna trasor av sin mor. För att dottern skulle känna sig utvald berättade mamman om Josef, Jakobs son, som fick en färggrann dräkt som bevis på sin faders kärlek. »När barnen skrattade åt kappan, tänkte jag på min mammas kärlek och kände mig vackrast i världen«. 

I början av sjuttiotalet var Dolly Parton alltjämt mest igenkänd som sidekick i TV-programmet The Porter Wagoner Show där hon åtnjöt en undanskymd placering, bakom den varmhjärtade och färggranne countrycroonern Porter Wagoner som hon också spelade in åtskilliga duettplattor med. Programmet var populärt, och sångerskan ett uppskattat inslag, men den egna karriären hade gått i stå. Dolly Parton skulle – vad det verkade – aldrig bli någon stjärna i egen rätt. 

Men 1971 förändrades hennes värld i ett slag. Först fick hon en hitsingel med »Joshua«, den första i en lång rad av grammynomineringar. Därefter spelade hon in »Coat of Many Colors«, sitt livs mästerverk. På skivans titelspår återvänder hon till barndomen i Smokey Mountains, till kappan av trasor som mamman sydde för att hon skulle hålla sig varm när kylan kom krypande. Där fann hon den värme och kraft hennes musik dittills saknat. »My coat of many colors/That my momma made for me/Made only from rags/But I wore it so proudly/Although we had no money/I was rich as I could be/In my coat of many colors/My momma made for me«. 

2017 är Dolly Parton en koloss, en legendar i nivå med Johnny Cash och Elvis Presley. Men få, om något, av hennes album överträffar »Coat of Many Colors«. Det är ett album om död, klasslojalitet och gudstro, framförd med bergfast övertygelse av en tjugofem år gammal sångerska med åtminstone dubbelt så många år i rösten. Berättelsen om barndomens trasor, och hur de värmde också när kylan tycktes övermäktig, är berättelsen om en av nittonhundratalets stora röster. Uppvuxen i Smokey Mountains, Tennessee, i en syskonskara om tolv. ■