Justin Townes Earle: The Good Life
JUSTIN TOWNES EARLE
The Good Life
Bloodshot/Border
Betyg: 7
Det är fan inte lätt att vara pappas pojke, särskilt inte i musikbranschen. Fråga John Lennons söner. Eller Lundells.
Men det finns tydligen hopp, även för orealistiskt hoppfulla avkommor. Förra året gjorde Steve Youngs son ett riktigt bra album och nu levererar Steve Earles son ett som är ännu bättre.
Unge Earle – gissa vem han fått sitt mellannamn efter! – har så klart gedigen förankring i countrymusiken och singer-songwritertraditionen. Han är visserligen bara tjugofem, men har spelat med flera olika Nashville-grupper, skrivit låtar i många år, gett ut en hemkörd skiva och gjort tjänst som keyboardspelare i pappas turnéband. Han fick sparken när han stoppade i sig för mycket droger, och använde den oplanerade ledigheten till att skriva ännu fler låtar.
Likt Hank Williams sjungande barnbarn lutar han sig tungt mot en äldre countrytradition och baserar många av sina låtar på ett gammeldansant sound han har hittat på antika honkytonk- och western swing-plattor. Bakom sig har han ett solitt gäng av yngre studiomusiker, producenten RS Field har tidigare jobbat med Billy Joe Shaver och skivan är inspelad i en studio använd av bland andra George Jones, Neil Young och Elvis Presley. Det låter väldigt snyggt. Organiskt, svängigt, nära, med massor av rummets atmosfär.
Men än viktigare är att han har låtarna, han har närvaron och han har en röst som är alldeles hans egen. Han har gjort en skiva som på inga vis skämmer ut familjen. Och han tackar både mamma, pappa och styvmamma på omslaget. Som en »good ol’ country boy« bör göra.
LENNART PERSSON
2008-03-25