Provinsiell mysticism och försvenskad afrofunk

På väg till/från giget fladdrar hundpensionat, slott, rävar, hjortar, fasaner, rödgula flaggor, vindkraftverk, upponervända badkar och ställen som heter sådant som Sillaröd och Fågeltofta förbi så det känns logiskt, som att bitarna faller på plats, när Råå inleder med »Skånes järnvägar« och giget igenom förmedlar en provinsiell mysticism vars härkomst omöjligen skulle kunna vara en annan.

Bandets i kväll jazzigt anstrukna electrodubkraut (som på senaste skivan ”Vandrar i ett regn med Milles” rentav drar åt disco eller postpunk) puttrar, stånkar och styr så att dammet yr omkring oss på Simrishamn-stationerade Stjärnbryggeriet, bildskönt beläget som det är bland böljande fält i olika nyanser av guldgrönt där insektsjagande svalor bärs fram av förnämligt varma vindar under ett valv lika himmelsblått som titeln på setets sista låt. Dessförinnan: hits á la »iitala disco«, »Fosie fitness«, »Nere på Laxgränd«, »Månbas Elfa«,»Lugnet« och »Vispen«.

Bandöverhuvudet Magnus Sveningsson förfogar över en rafflande sättning i Anna Asp (blås), Måns Wieslander (gitarr), Elin Ochoa Hörberg (klaviatur), Mario Ochoa Hörberg (trummor) och den Waits/Costello/I’m Kingfisher/Bad Liver-bekante Bebe Risenfors (alla möjliga instrument), musiker vars individuella kapacitet, gemensamma strävan och befriande brist på frontfigur borde kunna göra Råå till en självklar scenattraktion – även utanför Skåne.

Titta En Pyramid, aftonens andra band, är knappast mindre genreeklektiska. Den meriterade ensemblen har redan ett gediget liverykte och det står snart klart varför när Little Dragon-trummisen Erik Bodin, Svenska Akademien-basisten Lars Lancealot Thörnblom, Björn Almgren från Augustifamiljen på saxofon, gitarristen Anders Augustsson (Bror Gunnar Jansson, Yukimi) samt den oefterhärmligt intensive ordleverantören och mångårige Petter-sidekicken Henrik »Eye N’I« Blomqvist pumpar i gång en försvenskad afrofunk som är både lekfull och fantasieggande.

Just som du tror dig veta vad Titta En Pyramid är sticker musiken i väg i en ny, inte sällan jazzbesläktad, riktning som tvingar dig att tänka om – även om främsta tanken med musiken nog är att låta vår hjärnaktivitet vila och höfterna rulla.