The Ark: In Full Regalia
THE ARK
In Full Regalia
Thearkworld.com/Artist Magasinet/Universal
Betyg: 6
Vi börjar med själva skivan.
I slutet av dokumentären »Ola Salo Superstar« öppnar sångaren ett anteckningsblock med en nedskriven lista om den kommande Ark-plattan. Under »ja« står countryrock, sjuttiotal, Nashville och Josef Frank, under »nej« synthpop, åttiotal, Göteborg och Franke. Bland annat. Med det i bakhuvudet överraskar den Rottne-bördiga sextettens femte fullängdare genom att inte överraska. »In Full Regalia« låter förväntad. Countryrock? Kan möjligen anas i gitarrslingan i överlastade Isaac Hayes-numret »Singing ‘bout the City«. Nashville och Josef Frank? Nja.
Mer tydligt hörs andra influenser som stod ovanför Salos lista, på samma sida i anteckningsblocket. »A Night at the Opera« med Queen, Elton John, »Songs in the Key of Life« med Stevie Wonder, Deep Purples »In Rock«.
The Ark har alltid handlat om att hitta fram till extas och att expandera vardagen. Att med attityd och over the top-refränger nå ända längst bak i lokalen. Med »In Full Regalia« stoppar gruppen in den typen av refränger och attityd i ett par guldglittriga glamrockbyxor. Resultatet blir mestadels bra, om än lite svajigt.
Vi får några höjdpunkter, som storslagna musikalballaden »Stay With Me«, »All Those Days« och inledande »Take a Shine to Me«, men också några svaga kort på andra halvan av skivan samt flera spår som känns som traditionell Ark-rock. Varken mer eller mindre. Det mesta här kommer att fungera alldeles strålande live, och det är väl kanske det viktiga för både band och publik.
Nu över till tidningen.
För fansen är förstås kombinationen The Ark-skiva plus The Ark-tidning för nittionio spänn i närmaste tidningsbutik inget som går att klaga på. Ett glossigt magasin med snygga bilder och småkul fakta om ens idoler? Taget. Jag applåderar idén att tänka i nya banor inom en skivindustri som de senaste åren mest har varit sysselsatt med att gnälla ihjäl sig.
Däremot blir det mer komplicerat när man bläddrar igenom tidningen och bland låttexter och en bild på Jepsons gitarr hittar annonser för lyxbilar och mobiltelefoner. Eller att flera av landets mest etablerade musikskribenter väljer att bidra med texter till en publikation som »ges ut tillsammans med skivan och är en förlängning av denna«. Alltså: respekterade skribenter och recensenter är med och skriver en pressrelease för The Ark, för att The Ark ska sälja fler skivor. Låt vara att pressreleasen kommer i form av ett snyggt layoutat magasin.
Något säger mig att det här hade varit svårare att göra för tio år sedan. Det handlar om en förskjutning av begrepp som oberoende och integritet, både för journalistkåren och för artisterna. En förskjutning som jag personligen reagerar på men alla Ark-fans som i stället väljer att dansa loss till »Singing ‘bout the City« en gång till gör det antagligen inte.
ANDERS DAHLBOM
2010-04-27
