Paul Simon: So Beautiful or So What
PAUL SIMON
So Beautiful or So What
Concord/Universal
Betyg: 8
Han fyller sjuttio i höst. Hur många sjuttioåringar är eller har varit lika musikaliskt vitala som Paul Simon? Någon?
Känns som den gamle New York-trubaduren får lite för lite uppmärksamhet för hans ständiga vandring framåt. Att han aldrig nöjt sig med att stå still och bara plocka lite på gitarren. Visst är både »Graceland« och »The Rhythm of the Saints« moderna klassiker, men Simon har faktiskt fortsatt att våga gå rakt in i och utforska musiken allt sedan dess. På senaste plattan »Surprise« från 2006 samarbetade han till exempel förtjänstfullt med Brian Eno. »So Beautiful or So What« är på ytan inte lika experimentell, men hela världar döljer sig om man börjar skrapa på ytan till Simons låtuniversum.
Som i »Love and Hard Times«. Den börjar som en traditionell och underbar pianoballad om ett hembesök från Gud med bara ett uns av stråkar i bakgrunden. Efter ett mittparti tar en akustisk gitarr plötsligt över och Simon får till ett lätt bluesgung efter att ha kommenterat sitt eget låtskrivande: »I loved her the first time I saw her, I know that’s an old song-writing cliché.« Sedan tillbaka till stråkarna och en sakta mjuklandning någonstans mellan ett ösregn och gryningen. Allt låter så enkelt och ledigt, som om Simon skriver låten i stunden. Det är en fyra minuter lång mästaruppvisning i konsten att skriva en poplåt.
På sina ställen här sprakar luften och asfalten klapprar av udda rytmer. I »Getting Ready for Christmas Day« väver han in en samplad gudstjänst från 1941, som det vore det mest självklara i världen. I »Love is Eternal Sacred Light« åker han nerför motorvägen i sin gamla Ford och rattar in popstationer på radion som han inte alls gillar; »That don’t sound like my music to me.« I stället rattar han vidare till en religiös kanal.
Över huvud taget är det väldigt många hänvisningar till Gud Fader och religion på detta album. I »Questions for the Angels« traskar en modern pilgrim i trasiga sneakers över Brooklyn Bridge med livets stora frågor nedskrivna i ryggsäcken. En av dem är den vackraste textrad i en låt jag hört på väldigt länge: »If every human on the planet and all the buildings on it should disappear/Would a zebra grazing in the African savanna care enough to shed one zebra tear?«
Han skriver så, Paul Simon. Med total kontroll.
Kanske är det religiösa temat på plattan så överhängande för att han nu börjar se slutet framför sig. »So Beautiful or So What« visar i så fall med all önskvärd tydlighet att Paul Simon har mycket, mycket mer att åstadkomma på den här planeten innan handduken ska kastas.
ANDERS DAHLBOM
2011-04-12
