Masquer: Cover My Face as the Animals Cry
MASQUER
Cover My Face as the Animals Cry
MSQR/Border
Betyg: 6
Mer plågad har han kanske aldrig låtit, den gode Robert Smith, än i »The Hanging Garden« på The Cures omåttligt svarta album »Pornography« från 1982. Det är där han sjunger den inte speciellt bevingade rad som gett det här albumet sitt namn.
Jag kan tycka att det är onödigt och synd. Att ge sin debut en titel av det slaget är ju som att spika upp en stor skylt med texten: »Vi spelar nostalgisk gothpop inspirerad av det tidiga åttiotalets postpunk/new wave-scen.«
Vilket Masquer förvisso också gör, åtminstone till stora delar, men man målar samtidigt in sig i ett hörn. Jämför med knappast väsensskilda This Is Head som inte framstår som ett uns nostalgiska utan snarare hypermoderna.
Jag tjatar om detta eftersom stockholmsduon Kicki Halmos och Pelle Lundqvist har fått till ett stundtals riktigt bra första alster. Kicki sjunger och trakterar synthar och trummaskiner, Pelle dubblerar på gitarr och bas, allt med visst bistånd i studioarbetet av Per Egland.
Det hyperintensiva öppningsspåret »Stark Naked« slår direkt an den lätt desperationstyngda tonen, men är annars inget av skivans starkare kort. Långt bättre då är nästa låt, »A Crush«, där Masquer vågar spela långsammare och luftigare och tålmodigt.
»Happiness« är nästa höjdpunkt, med skönt rytmiskt stuns och en härligt eterisk kvalitet som återkommer här och var, lite skirt ljus och luft som välbehövlig kontrast till det annars dovt mörka och stumt malande grundsoundet.
Annars är det lite för långt mellan topplåtarna för att skivan ska lyfta på riktigt, men det är alldeles uppenbart att det finns kvalitet i det här. Och kunde de bara avhålla sig från de mest uppenbara The Cure-pastischerna tror jag att Masquer kan överraska i framtiden.
PATRIK LINDGREN
2011-09-20