J. Cole: Cole World – The Sideline Story

J. COLE

Cole World – The Sideline Story

Roc Nation/Columbia/Sony

Betyg: 8

Jermaine Lamarr Cole. Tjugosex år gammal. Förste artist ut på Jay Z:s egna etikett Roc Nation.

Här är en snubbe vars värld är hans ostron.

J. Cole är en del av den nya amerikanska rapgenerationen, den som har sitt ursprung i mindre amerikanska städer ute på vischan. Han är uppväxt i Fayetteville i North Carolina, en stad på landet med en befolkning understigande den i Malmö.

Texternas teman är också snarare country än hood. Det känns minst sagt uppfriskande att slippa höra om dagspriset på kokain på en hiphopplatta. Och det är framför allt i de lite mer känslosamma låtarna om det dagliga livet för vanliga människor som J. Cole briljerar.

Det är säkerligen hög igenkänningsfaktor hos genomsnittsamerikanen på »Cole World – The Sideline Story«. Det här är »Boy Next Door« som rappar. Rap som verklighetsbeskrivning snarare än dumdristiga drömmar.

Just i de tuffare skrytlåtarna känns Coles yta väl påklistrad, då känns det som att han står framför spegeln och härmar någon av de stora idolerna. Sämst är oväntat nog Jay-Z-samarbetet »Mr Nice Watch«.

Allra bäst här är mittenpartiet: ljuva relationsdramat »Lost Ones«, känsloberg- och dalbanan »Nobody’s Perfect« där Missy Elliott gästar återhållsamt och vackert, samt dramatiska självuppgörelsen »Rise and Shine«.

Plattan lider förvånansvärt lite av det i nerladdnings- och mixtape-tider vanliga problemet: att man hört en hel del av låtarna förut. Det är bara underbara »In the Morning« som funnits ute sedan tidigare, på fjolårets genombrottsmixtape »Friday Night Lights«.

J. Cole måste mer eller mindre ha låst in sig i studion de senaste tolv månaderna. Han har två fulladdade mixtapes, två EP:s och så nu ett sextonspårs debutalbum innanför västen under den här perioden. Alla med mer eller mindre unika låtar. Hög arbetsmoral är inte att förakta.

Jag tror att »Cole World: The Sideline Story« är J. Coles kommersiella genombrott och början på en lång karriär i hiphopens tjänst.

TONY ERNST

2011-09-27