A Heavy Feather: You’re the Lotion on Darkness Knuckles as It Punches Light in the Face

A HEAVY FEATHER

You’re the Lotion on Darkness Knuckles as It Punches Light in the Face

Razzia/Sony

Betyg: 7

A Heavy Feather är forne Refused- och Final Exit-medlemmen David Sandströms nya alias, efter en rad album under David Sandström-flagg. Inspelad under en tvåårsperiod i en studio i Västerbotten vill plattan med den långa titeln helst inte låta sig etiketteras. En ambition som paradoxalt nog har utgjort en genre i sig under relativt lång tid; musik som är nyskapande, alternativ. Onekligen en av de mest intressanta genrerna vi har tillgång till.

Problemet med att skapa något nytt är att man måste bygga det av något gammalt, referenser leder oundvikligen bakåt i tiden – historien sitter till och med i språket. Lösningen ligger oftast i att skapa nya former av kombinationer, hastigheter, tolkningar. Uppenbarligen en ganska tuff uppgift i vår tid, mycket är gjort och få saker överraskar en härdad publik som vant sig vid och nästan förväntar sig en skala av höga ambitioner. Men så är Sandströms syfte förmodligen varken att förnya eller skaka om, det låter mer som det försöker kanalisera och spegla en svårfångad samtid, hitta en egen röst och i den processen använda några av nittonhundratalets främsta artister som byggstenar. A Heavy Feathers inspirationskällor har namn som Brodsky, Gore Vidal, Joni Mitchell och Leadbelly, Pet Shop Boys och, förmodligen, Underground Resistance. Ett gäng som garanterat aldrig har mötts på en gård i Västerbotten förut.

Resultatet är en verkligt senmodern blandning och mix-up av stilar som är svår att inte tilltalas av. Det svänger, är sorgset, dansant, eftertänksamt och erbjuder en skymt lycka. Det låter klokt och välarbetat samtidigt som det känns. Sandström kan det här med att formulera smärta, undran och ett lågmält motstånd som jag inte hört sedan Thomas Feiners »Opiates Revised«-projekt. I egenskap av norrlänning och glesbygdsbo tillför Sandström oundvikligen ett unikt och välkommet perspektiv skilt från rådande medialt konstruerade tempo och jargong. Det får en att fundera över situationen 2011, en värld som för att parafrasera Fran Lebowitz nästan präglas av ett demokratiskt överskott när det kommer till möjligheter för människor att uttrycka sig. Detta samtidigt som vi lider ett reellt demokratiskt underskott i politiskt hänseende. Fler borde ta sig den tid, den ansträngning som A Heavy Feather genomsyras av. Världen skulle bli en bättre plats.

JENNY SÖRBY

2011-10-11