Justin Timberlake: The 20/20 Experience




JUSTIN TIMBERLAKE

The 20/20 Experience

RCA/Sony

Betyg: 8

 

Justin Randall Timberlake har hunnit fylla trettio. Barnstjärnan från »Mickey Mouse Club« har blivit vuxen. Det har dessutom gått sju år sedan förra albumet, tid som Justin lagt på skådespeleri och låtskrivande åt andra.

»The 20/20 Experience« är första delen av två. Den innehåller tio låtar, nästa platta ska också innehålla tio, tillsammans ska de då ge oss Justins 20/20-erfarenhet, vad nu detta ska betyda.

Vid en första anblick verkar Justin Timberlake vara en man som har allt. Han är så snygg att man vill äta upp honom och han har en lika stilig partner. Han är vansinnigt driftig, har haft en mängd stora hits, och dessutom verkar han vara sympatisk som människa. Men eftersom man inom showbiz aldrig är större än sin senaste succé är det oroliga tider även för honom.

Nya plattan är enhetligt och väl sammanhållet. Att det är Timbaland som producerat rasket gör så klart sitt till. När man lyssnar är man en del av en musikalisk vision. Det är inte en packe hits som slängts samman i en yster hög, det är ett homogent verk som vill åstadkomma något. Detta betyder att vi inte får någon »My Love« eller »Cry Me a River«, men att vi i stället får ett helgjutet koncept där sju av de tio låtarna är över sju minuter.

Jag tror vi har framför allt Frank Ocean att tacka för detta; hans formidabla framgångar – såväl kommersiellt som kritikermässigt – har tvingat fram tankar på hur man egentligen kan använda albumformatet, även i förgängligare nerladdningstider som dessa. Justins nya är mer inspirerad av Stevie och Marvins sjuttiotal än det är av Justin Biebers försäljningsknep.

Questlove – spindeln i nätet för all vuxen rap och soul i USA de senaste tio åren – postade ett inlägg på Okayplayers forum härom natten där han berättade att han tyckte att det var ett moget beslut av Justin att göra ett så myndigt album. Justin svarade: »Varför lägger vi all vår makt i händerna på artonåringar? Jag vill göra en platta som fyrtioåringar ska kunna gilla också.«

Ljudbilden är förvånansvärt lätt och luftig, speciellt för att vara arrangerad av Timbaland. Låtarna sträcker ut, det finns gott om utrymme mellan instrumenteringen och Timbo själv nyttjar väldigt sällan chansen att lattja och leka med sin röst. Alltihop sammantaget – låtarnas längd, den homogena albumhållningen, den porösa produktionen – ger en känsla av att någon har tagit det här på stort allvar och lagt ner en massa tid på sin konst.

TONY ERNST

2013-03-22