Amanda Shires: My Piece of Land

Än så länge har Amanda Shires kanske i väl hög grad fått verka lite i skuggan av maken Jason Isbell. Båda hör till americanagenrens skarpaste hantverkare, även om det finns betydande skillnader dem emellan. Där karln hennes går mycket på hjärta, karaktärdrivna stories, inneboende urkraft drar fiol- och sångfågeln som ofta finns vid Isbells sida på scen mer åt det finurliga, det nästan kvittrande och småskaligt dramatiska, vet vikten av att arbeta med spänningsförhöjande stämningar. På sina egna vis är båda bra på att leta sig förbi allt det där som redan sagts och gjorts.
»My Piece of Land« är en väldigt avskalad skiva. Även med Shires-mått mätt. Den är inte så lite präglad av norra Texas-vidderna där hon har sina rötter, där nästan allt som finns är en jättelik himmel.
Producenten Dave Cobb ställer ingenting i vägen för hennes personlighet, musikalitet och starka berättelser om uppväxt, relationer, familjeband. Det är inget album som kastar sig över dig. Men det är en varm hand att hålla i. Du kommer på dig själv med att ofta vilja återvända till dess omtanke och livsljus. Det kan trots allt vara skivan som tar dig genom vintern.