Kelly Lee Owens: Kelly Lee Owens

Kelly Lee Owens var som ung med i ett indierockband med ett ganska outhärdligt töntigt namn. Tur för oss alla att hon lämnade det och i stället mötte technomän som Daniel Avery och en av mina egna nyupptäckta favoriter Ghost Culture.
På sin solodebut gör hon något slags blandning mellan ambient, smygtechno, körsång, svallande ljudlandskap och tyngdlösa dansbeats. Själv gillar jag de klubbigare och mer industriella spåren bäst, som smått sterila »Evolution« där bara Owens röst skapar en mänsklig kontakt. Eller »CBM«, där hon i stället snarare upprepar ett slags hypnotiskt mantra till tonerna av något som hade kunnat vara signerat The Knife.
Men även instrumentala vindspelslåten »Bird« är fin, liksom avslutande »Keep Walking« som är en »Twin Peaks«-aktig, drömsk sommarbris. Det är en ganska spretig skiva rent soundmässigt, men det är ingenting som stör – även om jag gärna hade bytt ut lite av det skira mot mer smuts.