Sara Parkman & Samantha Ohlanders: Matriarkerna

Sara Parkman och Samantha Ohlanders fick en hel del uppmärksamhet med »Fäboland«, producerad av Riksteatern, där de förenade musik, kabaret och feminism. Thelma och Louise i allmogestil är en beskrivning av föreställningen som handlade om att kvinnor varit de viktigaste byggstenarna i svensk folkmusik. Det pratas annars ofta om spelmän och gubbar, medan tjejerna och tanterna, fäbodmusiken, vallmusiken, ofta hamnar i skymundan.

På »Matriarkerna«, som är en fortsättning på samma tema, tar duon hjälp av föregångare som Lena Willemark, Susanne Rosenberg, Marie Selander, Ellika Frisell och Agneta Stolpe.

Men i centrum har vi Parkman och Ohlanders – två relativt unga, orädda, folkmusiker som rör sig mellan tradition och förnyelse. Det är mer traditionell folkmusik än Sara Parkmans soloskiva från i fjol där folkmusiken vävs ihop med elektronik och drömsk pop. Kolla upp den också! Låtarna på »Matriarkerna« är i huvudsak fiolmusik, mest egenkomponerat material, med en stark närvarokänsla. Det är svårt att inte dras med i det vassa soundet, de bitvis trollbindande melodierna.

Det blir en extra laddning i musiken med röster, dels sjunger de helt själva, som i »Hej Kompis« och »Darth Vader«. Agneta Stolpe, som bland annat undervisar i kulning, trallsjunger fint i »Nya Ångermanland«, Susanne Rosenberg sjunger i »Geresta« och Marie Selander (Nursery Rhymes, Låt & Trall, Vargavinter) tar hand om mikrofonen i »Nattåg«. Lena Willemark tar fram sin mäktiga stämma i de traditionella »Ling linge logen« och »Lammena«. Särskilt den förstnämna är helt suverän med olika skiftningar i sättet att sjunga.