Vaz: Necessary, Pt. 2

I stället för ett album har systrarna Cecilia och Jenny Vaz valt att ge ut två minialbum med sju låtar vardera. De två skivorna är konceptuellt besläktade men ändå olika. Båda rör sig i ett gränsland mellan klubbrytmer och folkmusikklanger, mellan utlevelsefull uppsluppenhet och ett slags sökande vemod. Del ett var mer av förstnämnda och del två lutar snarare åt sistnämnda men det är i själva mötet mellan stilarna och sentimenten som det uppstår gnistbildning, när afrokaribiska chants och tunga rytmer samspelar med något som närmast liknar sakrala hymner. Jo, det går att jämföra med vad de franskkubanska systrarna i Ibeyi ägnar sig åt.

Vaz är definitivt något på spåren i vad som möjligen kan beskrivas som en livsberättelse eller ett identitetstatement men kanske också programförklaring för vad de håller på med. Det är svårt att stå opåverkad då inledande, »Du gamla, du fria«-lånande »Yin« övergår i såväl mäktiga som ensliga »Solitary Ghost« och vidare in i närmast panikartat pulserande »Winterman«.

Låtmässigt når inte riktigt allt upp till de nivåerna men stämningen – och ambitionen – är intakt, svår att skaka av sig, lätt att bli beroende av.