Marianne Faithfull: Negative Capability




8
av 10
  • Artist
  • Marianne Faithfull
  • Album
  • Negative Capability
  • Bolag
  • BMG/Warner


Ömkligt, uppriktigt och alldeles underbart.

Hon är snart sjuttiotvå. Gav ut sin första singel för femtiofyra år sedan. Diskografin rymmer lite drygt tjugo album. Hon har i perioder varit uträknad och bortglömd. Hon har slarvats bort och slarvat bort sig själv. Hon har trampats på och förminskats. Men hon är Marianne Faithfull. Ingen annan har sett det hon har sett, gjort det hon har gjort, sjungit det hon har sjungit. Hon har spelat in massor av värde. Hon lever. Är en sann konstnär och stilist. Och hon blir i många avseenden alltmer odödlig för varje år som går.

Marianne Faithfull har alltid varit brutalt ärlig, om än sällan en särskilt profilstark låtskrivare, hellre har hon uttryckt sig genom tolkningar på andras material. På »Negative Capability« gör hon ingenting för att dölja sina rädslor och brister, hon vågar vara ömklig, tragisk och… alldeles underbar.

 

»I know I’m not young and I’m damaged

But I’m still pretty, kind and funny«

 

Den här gången har hon samarbetat med alla från Nick Cave till Ed Harcourt och processen har pågått under ledning av herrar Rob Ellis och Warren Ellis, som bäddar in dessa sällsamma sånger om död, saknad, åldrande och ensamhet i en för artisten klädsam, lågmäld och livets höst-reflekterande dramatik. Det rör sig främst om nyskrivet och eget material, kompletterat med några återblickar på den egna katalogen (The Rolling Stones-skänkta debutsingeln »As Tears Go By«. »Witches Song« från 1979 års återuppståndelse »Broken English« samt Bob Dylans »It’s All Over Now, Baby Blue« som hon tolkade redan på sjuttiotalsinspelade »Rich Kid Blues«).

Upplägget är enkelt, varenda tagning är inte sensationell, men närheten är fantastisk, uppriktigheten och stämningen likaså. Och vissa låtar, som det knäckande Cave-samarbetet »The Gypsy Faerie Queen«, hymnlika öppningsspåret »Misunderstanding«, ensliga pianoballaden »No Moon in Paris« och fullkomligt bedårande programförklaringen »In My Own Particular Way« hör allesammans till det bästa hon spelat in. Vilket inte säger så lite eftersom det rör sig om en av de stora, en av de mest oefterhärmliga. »Negative Capability« är en skiva för kulna höstkvällar. En skiva för vad vi har varit men aldrig mer kommer bli.




Relaterat

Nick Cave